Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 139:1 Psaltaren 139:2 Psaltaren 139:3 Psaltaren 139:4 Psaltaren 139:5 Psaltaren 139:6 Psaltaren 139:7 Psaltaren 139:8 Psaltaren 139:9 Psaltaren 139:10 Psaltaren 139:11 Psaltaren 139:12 Psaltaren 139:13 Psaltaren 139:14 Psaltaren 139:15 Psaltaren 139:16 Psaltaren 139:17 Psaltaren 139:18 Psaltaren 139:19 Psaltaren 139:20 Psaltaren 139:21 Psaltaren 139:22 Psaltaren 139:23 Psaltaren 139:24
Psaltaren 139:22 (SV1917) — Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit
Base av texten i sitt omedelbara sammanhang
I Psalm 139 uttrycker David en djupt personlig relation till Gud som är allvetande, närvarande och skapande. Verserna som följer och föregår Psalmens ton visar hur Gud söker honom, formar honom och följer varje steg i hans liv. Denna vers står i en del där David utpoppar sin avsky mot dem som står honom emot och mot ogudaktiga krafter som verkar i världen. Det tecknas inte som ett upproriskt hat mot människor i allmänhet, utan som en konsekvent avvisande hållning inför ondska och fiendskap som motarbetar Guds vilja.
Vad texten säger om Gud och tro
Versens starka uttryck speglar en tro som är verklig och uppriktig: uppriktig tro kräver att Gud och hans rättfärdighet får sista ordet i människans liv. Det är inte ett hat mot mänsklig värdighet som sådant, utan en avsaknad av tyst tolerans inför det bildade motstånd som vill förgöra Guds rike och rätt. Denna kategori av hat är mer en andlig och moralisk avstötning än ett impulsivt känsloutbrott; det är en konsekvent hållning som står i motsats till syndens makt.
Viktiga ord och bilder förklarade
Relaterade passager och hur de hjälper förståelsen
• Psaltaren 5:5–6 och 1:a Samuelsboken 18:25–27 illustrerar Guds rättfärdiga avvisande av ont, samtidigt som de visar hur Guds folk får beskydd och rättvisa när de håller sig till honom. Förbindelse: när David säger sig hata fiender med starkaste hat, är det ett uttryck för trofasthet mot Guds rike och hans moral.
• Romarbrevet 12:17–21 uppmanar att inte hämnas utan överlämna striden åt Gud, vilket lyfter fram att vår ogärning inte får driva oss till egen hämnd utan bön och beroende av Guds rättvisa.
Historisk snapshot från tre kända pastorer (snuttar)
Matthew Henry: betonar att gudfruktig människas avsky mot ondska är en del av ett hjärta som längtar efter Guds rättfärdighet och hans kungarike.
Albert Barnes: påpekar att kännetecknet är att hatet inte handlar om människor i allmänhet utan om syndens makter och dess konsekvenser.
Adam Clarke: lyfter fram att hatet är uttryck för en inre konflikt mellan det som är heligt och det som är syndigt; det speglar Guds helighet som inte kan tolerera ont.
Sammanfattad tolkning och tillämpning idag
Psalmens ord uppmanar troende att hålla fast vid Guds sak och att avvisa allt som försöker underminera hans rättfärdighet. Detta är inte en kallhet mot människor utan en uppriktig motstånd mot syndens kraft i världen. För dagens troende innebär det att du står fast i Guds kärlek och rättfärdighet, medan du ber för motståndare och viger dina reaktioner till Gud. När frestelser och orättvisor möter dig, fall i stället tillbaka på Guds suveränitet och hans fångefria kärlek.
Korsreferenser