Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 31:1 Psaltaren 31:2 Psaltaren 31:3 Psaltaren 31:4 Psaltaren 31:5 Psaltaren 31:6 Psaltaren 31:7 Psaltaren 31:8 Psaltaren 31:9 Psaltaren 31:10 Psaltaren 31:11 Psaltaren 31:12 Psaltaren 31:13 Psaltaren 31:14 Psaltaren 31:15 Psaltaren 31:16 Psaltaren 31:17 Psaltaren 31:18 Psaltaren 31:19 Psaltaren 31:20 Psaltaren 31:21 Psaltaren 31:22 Psaltaren 31:23 Psaltaren 31:24
Psaltaren 31:6 (SV1917) – Immediate setting
Texten lyder: "I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud." Detta är en bönaktig bekännelse som liknar andra delar av psalmen där den troende vänder sig till Gud i lågmäld tillit och överlåtelse. I sammanhanget kommer uppmaningen i versen som ett uttryck för fullständig beroende på Guds trofasta omsorg, särskilt i tider av ångest, fara eller ofrihet. Denna vers står nära bedjande ord om trygghet i Guds rikes synhåll och väver samman personligt förtröstande med gudsnamnet YHWH, den svävande över livets båda sidor – strid och salighet.
Vad texten lär om Gud och tro
Budskapet tydliggör att Gud har makt att bevara och befria den som sätter sin ande i hans händer. Gud ses som den som inte överger utan som förlossar och bevarar. Det förtroende som psalmisten uttrycker är inte ett blint hopp utan en erfarenhet av Guds trofasthet genom livets prövningar. Denna trofasthet står i kontrast mot mänsklig svaghet och osäkerhet.
Nyckelord och bilder
Relaterade passager
• Liknande uttryck om överlåtelse och Guds trofasthet återkommer i Psaltaren 4:6–7 och 56:4, där överlåtelse till Gud upphöjs som en väg till inre frid under livets faror. Förklaring i korthet: dessa avsnitt visar hur psalmenarna ser Guds omsorg som en aktiv kraft när människan söker skydd i hans namn.
• I Ordet används ofta bilden av att Gud "befaller" eller "förlöser" som ett uttryck för hans handlingskraft i människans nöd. Detta speglar en bred biblisk idé om att förtröstan på Guds handlemöjlighet leder till befrielse.
Historisk och teologisk sammanfattning
Riktningen i versen är att trofasthet inte är känslomässig upplevelse utan handlingsriktad tillit: när jag vänder mig till Gud med hela mitt jag, svarar han med befrielse. Denna bön ger oss en modell för hur man kan kombinera ärlighet om fruktlöshet med förtröstan på Guds trofasthet. Det är ett exempel på att trofasta Gud är en säker hamn i livets stormar.
Tidsaktuell tillämpning
Att "befalla min ande" till Gud kan översättas till att i vardagen ge våra innersta tankar och affekter över kontroll till Gud: bekymmer, rädslor och planer. Lita på att Gud inte bara känner våra ord utan också vår innersta längtan efter befrielse och fred. När vi känner oss fångna eller överväldigade, kan vi följa psalmistens exempel – vända blicken mot Guds trofasthet och retirera i bönens stillhet där han förlöser och bevarar.
Citat från tidigare kommentatorer (kort sammanfattning)
Adam Clarke: betonar att "befaller" syftar på ett fullständigt överlämnande och förlåtande av livets rysningar till Guds handledning. Albert Barnes påpekar betoningen på Guds trofasthet som den säkra grund för vår andliga vila. Matthew Henry framhäver att tro på Gud i nöd blir en erfarenhet av hans frigörelse och hans trofasthet i varje prövning. Dessa insikter bidrar till en sammanhållen tolkning där vårt hopp inte står i våra egna krafter utan i Guds oförgängliga trofasthet.
Exakta korta citat användes endast när de uppges i sammanhanget.