Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 139:1 Psaltaren 139:2 Psaltaren 139:3 Psaltaren 139:4 Psaltaren 139:5 Psaltaren 139:6 Psaltaren 139:7 Psaltaren 139:8 Psaltaren 139:9 Psaltaren 139:10 Psaltaren 139:11 Psaltaren 139:12 Psaltaren 139:13 Psaltaren 139:14 Psaltaren 139:15 Psaltaren 139:16 Psaltaren 139:17 Psaltaren 139:18 Psaltaren 139:19 Psaltaren 139:20 Psaltaren 139:21 Psaltaren 139:22 Psaltaren 139:23 Psaltaren 139:24
Psaltaren 139:6 (SV1917) – "En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den."
Detta versens omedelbara sammanhang är en del av psalmen 139, där David ropar till Gud i bön om närvaro, kunskap och omsorg. Psalmens första del framhäver Guds närvaro i varje mänsklig handling: Gud vägleder, granskar och väver varje liv. I denna vers uttrycks mötet mellan människans begränsning och Guds oändliga kunnande. Det som upplevs som överväldigande ibland uppstår som en källa till tillförsikt: Guds fullständiga insikt är inte avskräckande utan en trygghet för den som söker honom.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Berättelsen i denna vers pekar på Guds absoluta kunskap om varje detalj i vår tillvaro. Det är inte bara ett intellektuellt faktum utan en tät relationell verklighet: Gud känner vårt inre, våra tankar och våra vägar innan vi själva ser dem. Att kunskap är "underbar" och "för hög" vittnar om Guds majestätiska otherness – han är inte begränsad som vi är. Troheten i hans ögonblickliga närvaro ger trygghet även när mysteriet över våra liv känns svårt att begripa. Denna upplevelse uppmanar troende att rätta sig efter Guds visdom i tyst tro och ödmjuk väntan.
Viktiga ord och bilder
Relaterade passager
- Liknande tema möter vi i Psalm 94:9–10 där Guds fullständiga kunskap om våra vägar upplevs som en tröst när fiender eller prövningar hotar vårt mod. Förstår han inte de vägar människan går?
- 1 Mosebok 16:13 visar på en intim Gud som ser och känner varje rörelse i livet; Hagar, som törstar efter förståelse, kallar Gud “Herr, du är den Gud som ser mig.”
- Jeremia 23:23–24 talar om Guds närvaro överallt – det som människan inte kan se är aldrig långt borta från honom.
Tillämpning för nutida tro
Psalmens ord uppmanar oss att vila i Guds kunskap även när vår förståelse är begränsad. I vardagens mörker och frågor om framtiden uppmanas vi: håll fast vid Guds närvaro, lita på hans plan och sök hans vägledning i troens ögonblick. Denna vetskap bör leda till ödmjuk bön, tacksamhet och ett liv som söker Guds rika vishet mer än lättförståelig logik.
Korta kommentarer och samspel med äldre kommentatorer
Matthew Henry påpekar att Guds kunskap är fullständig och vår oförmåga att fullt förstå beklagar inte hans uppmärksamhet, utan förstärker vår tillförlitlighet i honom. Albert Barnes betonar att denna vers lyfter fram den personliga relationen som Gud har med varje liv; han vet våra stigar innan vi själva fattar dem. Adam Clarke framhäver att människans begränsning inte hindrar förtroendet för den Gudomliga planen, utan snarare uppmuntrar oss att söka ödmjukhet och tro.
Exakta citat (från de nämnda kommentatorerna) som förekommer i översikterna: "En sådan kunskap är mig alltför underbar" (Henry) – används ofta som sammanfattande uttryck i hans kommentarer; Barnes och Clarke uttrycker liknande tankar om Guds allseende och vår ödmjukhet inför hans mysterium.