Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 72:1 Psaltaren 72:2 Psaltaren 72:3 Psaltaren 72:4 Psaltaren 72:5 Psaltaren 72:6 Psaltaren 72:7 Psaltaren 72:8 Psaltaren 72:9 Psaltaren 72:10 Psaltaren 72:11 Psaltaren 72:12 Psaltaren 72:13 Psaltaren 72:14 Psaltaren 72:15 Psaltaren 72:16 Psaltaren 72:17 Psaltaren 72:18 Psaltaren 72:19 Psaltaren 72:20
Salomos bön och lovsångens slutklang ( Psaltaren 72:19, SV1917)
Psalm 72 avslutar kungadikten som en mäktig bön om rättfärdiga riken och Guds ära i världen. Denna sista vers fungerar som en doft av fullbordad lovsång: att Guds namn och ära må vara upphöjd i evighet och att hela jorden fylls av hans härlighet. Versen synliggör både en personlig festen i himmelsk tillbedjan och en universell förväntan på att Guds majestät skall prägla hela skapelsen.
Versens placering i sammanhanget
I Psalm 72 ber prinsen/konungens vädjan om rättvisa, välstånd och ödmjukhet inför Gud. Avslutningen i vers 19 markerar inte bara en personlig tacksamhet utan en universell hänvisning: Herrens namn och ära skall ligga över allt folk och land. Denna avslutning fungerar som en bokstavlig och andlig kuliss som inspirerar troende att se Guds större syfte genom historien: att hans rike skall lysa över hela världen.
Nyckellärdom
Den centrala läxan är att Guds majestät och ära inte tillhör begränsade ljusfläckor utan sprider sig till hela skapelsen när rättfärdiga ledare leder i lydnad inför Gud. När rättvisa regerar och folket ger Gud äran, blir hela jordens blick riktad mot hans härlighet.
Samlade notiser från äldre kommentarister
Denna slutsats bekräftas av traditionella kommentarer som betonar att avslutningen fungerar som en teofanisk bön om Guds generositet och härlighet som överskrider nationsgränser. Enlighet med äldre kommentarer, tonen i avslutningen ropar ut en universell tillbedjan där Guds namn blir ett kärnpunkt för alla människor.
Nära bibeltexter att jämföra
Kortare reflektion: när vi betänker Guds namn och ära som en världsomfattande verklighet, blir vår tillbedjan inte snäv utan universell. Även i våra lokala liv kan vi vara bärare av detta vittnesbörd genom rättfärdiga beslut, barmhärtighet och trofast liturgi.
Användbar tillämpning
Praktiskt kan vi:
Kort sammanfattning
Psalmens avslutning lyfter fram att Guds namn och ära skall vara över allt. Den inbjuder till en universell tillbedjan där rättvisa och gudstro leder till att hela skapelsen uppblommar i Guds härlighet. Det blir en påminnelse om att vår tro inte är begränsad till insulära platser utan syftar till hela världen.
Cross-references
- Jes 6:3: Adora och bekännelse av Guds helighet må kännas igen som en teofanisk anmodan; denna koppling visar hur ära och namn besjunger Guds närvaro. Förståelsen hjälper oss att se att Guds ära sprider sig närhelst människors hjärtan lyder honom.
- Heb 1:3: Kristi härlighet och bild av Guds väsen speglar den rättmätiga ärans uttryck i världen, särskilt när Jesus lever ut rättfärdighet och barmhärtighet.
- Upp 15:3-4: Dessa ord vittnar om att Herrens namn och ära blir högt prisat i den himmelska sången när hans dom och nåd fullbordas.
Denna kommentar tar främst avstamp i den svenska SV1917-textens andliga ton och integrerar insikter från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke. Exakta citat från dessa kommentatorer används endast i korta stöduttalanden vid behov.