Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 72:1 Psaltaren 72:2 Psaltaren 72:3 Psaltaren 72:4 Psaltaren 72:5 Psaltaren 72:6 Psaltaren 72:7 Psaltaren 72:8 Psaltaren 72:9 Psaltaren 72:10 Psaltaren 72:11 Psaltaren 72:12 Psaltaren 72:13 Psaltaren 72:14 Psaltaren 72:15 Psaltaren 72:16 Psaltaren 72:17 Psaltaren 72:18 Psaltaren 72:19 Psaltaren 72:20
Psaltaren 72:9 (SV1917) – En direkt förklaring
Kärnan i texten: Denna vers uttrycker ett hoppfullt bildspråk om rättfärdighetens kung som får faderliga respekt och undergivenhet från olika delar av världen; här används starka ord som pekar mot Herrens rättvisa och segrande inflytande som når även de mest avlägsna områdena, i detta fall odyrkets öknens invånare som böjer sig inför rättfärdighetens kung.
Historisk och litterär bakgrund
Psalm 72 tros vara en asafisk eller senare kopplad kontext som speglar en messiansk förväntan över en konung som upprättar rättvisa och välstånd. Vers 9 målar upp en bild där fiender och öknens invånare erkänner kungens herravälde, vilket i den judiska traditionen symboliserar att Guds rättfärdighet når även de mest avlägsna nationerna och att makten hos rättfärdighetens kung övervinner helighetens avsaknad.
Interpretiva observationer
- Kontrast mellan öken och konung: Öknen står som symbol för avlägsenhet, ogudaktighet eller folkslag som ännu inte fullt ut accepterat Guds rike. Att öknens invånare bugar sig visar på en omvändelse eller erkännande inför rättfärdighetens konung.
- Fiendernas underkastelse: Slicke stoftet (eller underkastelse i stoft) pekar på att fiendernas kraft inte står emot den gudomliga ordningen; när makten av rättfärdighetens mandat träder fram, avtar deras motstånd.
Tema i korthet
Relaterade passage och korta förklaringar
• Jesaja 49:6 – Folket från fjärran land kommer att få del i Guds nåd; bilden av universellt herravälde över nationer följs upp av ett löfte om ljus för alla.
• Daniel 2:44–45 – Guds rike består och överträffar alla jordiska riken; till slutens tid visar varje kunglighet sitt underkastelse inför Guds plan.
• Psalm 2:8–9 – Den ordnade styrkan hos Messias som brister motståndares makt och som ställer kungar under hans fotstol.
Historiska kommentarer i återblick
Matthew Henry och Adam Clarke förklarar ofta att psalmbidraget belyser kungens överväldigande rättfärdighet som inte bara gagnar Israel utan också besläggs av hela världen. De påpekar att ökensymboliken kan indikera att även tidigare främmande eller väsenslösa nationer i tidens gång skall erkänna och böja sig inför Guds kung. Sammanfattningsvis fungerar versen som en ansats till universell erkännande av gudomlig rättfärdighet.
Praktisk tillämpning
Varje troende kan bejaka att Guds rike sakta breder ut sig: det som verkar fjärran och fientligt inför Guds krav kan få sin attityd förändrad genom mötet med rättfärdige kung. Denna vers uppmuntrar till tålamod i väntan på fullständig kristen seger och tilltro till att Guds plan får genomslag även i de mest oväntade hörn av världen.
Kort sammanfattning
Ps 72:9 gestaltar en framtid då fiender och avlägsna folk erkänner kungens rättfärdighet. Det är ett hopp om universell lydnad under Guds rättvisa och därmed en aning om den fullständiga frälsningen som Kristus arbetar in i världen.
Exakta korta citat från tidigare kända kommentatorer (om sådant finns tillgängligt): Inga längre utskrivna citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i denna text, men deras gemensamma synpunkt ligger till grund i vår tolkning av kungens universella myndighet och människors underkastelse inför rättfärdighetens rike.