Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 130:7 (SV1917): Vänta på HERREN
I denna lovsåns pilgrimspsalm blandas uppriktighet över syndens djup och förtröstan på Guds nåd. Texten riktas till Israel och uppmanar till hopp i Herren, särskilt när världen känns som en öken av missmod. Den kommer efter en böneförklaring och beskriver hur Gud hör bön och erbjuder förlåtelse och befrielse. I svansen av psalmen förkunnas att hoppet vilar i Jesu och Guds väg framför allt i Nattens djupaste rop, och att nåd och förlossning finns hos honom.
Huvudbetydelse
Versen säger: Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. Budskapet är klart: vår frälsning och vår försoning står inte i vår egen styrka utan hos Gud. Gud är den som barmhärtigt finner och räddar; där finner man nåd och befrielse i riklighet.
Tre centrala teman
Relaterade passager
• Psaltaren 40:6–7 påminner om att gudomlig lydnad och trofasthet är sätt att få del av och glädja sig i Guds frälsning. Psaltaren 33:18–19 visar hur Herren märker de ödmjuka och säkrar hjälp i nöd. Roms 3:24–26 speglar nådens enhet i frälsning genom tro, där försoningens verk framträder tydligt.
Praktisk reflektion
I vardagens besvikelser är det frestande att söka rot i egna ansträngningar eller yttre lösningar. Psalmisten uppmanar i stället att rikta blick och förtröstan till Herren, vår källa till nåd och befrielse. Öva på att vända dina rop till Gud och låta hans nåd slå rot i livet, särskilt i små och stora bekymmer.
Sammanfattning
Psaltaren 130:7 uppmanar Israel att sätta sitt hopp till Herren, eftersom Guds nåd är omfattande och hans förlossning fullständig. Det är ett budskap som bär genom hela Skriften: vår största räddning kommer inte från vår egen kraft utan från Guds nåd i Kristus, som försonar och befriar.
Anknytningar till äldre kommentartradition
Enligt traditionella tolkningar av public-domain-kommentatorer betonas ofta att Guds nåd är grunden för vår tro och att förlossningen står i hans gottgörelse. Denna förståelse förstärker uppmaningen att leva i hopp och lydnad inför Herren.
Obs: Citat i sammanhanget från äldre kommentatorer indikeras endast i ordalag när de tydligt återges, och hela texten bygger på sammanvägning av deras centrala poänger utan att upprepa fullständiga avsnitt.