Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Huvudpoängen
Psalm 58:2 i SV1917 väcker frågan: hur kan människornas domar vara så orättvisa och så långt ifrån Guds rättfärdiga mått? Undertexten pekar på hyckleri och förmågan hos de som yppar falsk rättfärdighet, medan deras hjärtan och avsikter avslöjas i handling. Budskapet uppmanar till uppriktighet inför Gud och att förlita sig på hans rättfärdiga domar snarare än människors bedömningar.
Litterär kontext
I psaltarens suveräna samling skildras ofta konflikten mellan rättfärdiga och det hatade, men även Guds rättvisa som kommer när tiden är inne. Denna vers ligger i en del där psalmdikten anklagar övermodiga och onda domare som förvränger rättfärdighet. Den poëtiska frågan fungerar som en moralisk spegel: eder stumlhet och eder domar—är de verkligen rättfärdiga inför Gud?
Teologisk betydelse
Vägen till rättvisa står inte i människors blixtsnabba bedömningar utan i Guds suveräna dom. Versen understryker att rättfärdighet inte uppstår ur samma hjärta som hyckleri, och att Gud i sin helighet ser igenom yttre fasader. Det uppmanar troende att avstå från att rättfärdiga sina egna synder genom yttre regler eller socialt godkännande, utan att söka Guds ordning och barmhärtighet.
Kopplingar i Skriften
Frågor till egen reflektion
Konkreta kopplingar i evangelierna
Inom Nya testamentet finns en röd tråd där Jesus varnar för fariséernas ytliga rättfärdighet, och betonar en inre lydnad inför Gud. Detta speglar tema i psalmen: rättfärdighet måste överensstämma med Guds hjärta, inte bara människors standardsätt.
Sammanfattning och tillämpning
Psalmens fråga om de mänskliga domarnas rättfärdighet uppmanar till uppriktighet inför Gud. Den uppmanar att låta Guds ord och rättvisa styra vår bedömning och våra handlingar, snarare än att låta socialt tryck eller politiska omständigheter definiera vad som känns rätt. I tro och ödmjukhet kan vi vända oss till Gud för rättvisa som står fast när allt annat svajar.
Kända uttalanden från kommentatorerna
Ingen fullständiga citat används i längre utdrag. I traditionell exeges återkommer ofta Henry, Barnes och Clarke med betoningar på hjärtats äkthet inför Gud och farorna med hyckleri. Exakta korta formuleringar som är typiska i deras kommentarer: Henry betonar ofta Guds rättfärdighet över människors bedömningar; Barnes framhäver att yttre rättvisa utan inre fromhet är missledande; Clarke påpekar att domen måste komma från en helig och rättfärdig Gud, inte människors skuggbaserade uppfattningar.