Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt och kännetecken av Psalm 58:9 (SV1917)
I denna bönpsalm riktar sig David mot orättfärdiga domare och män som lever under översittande makt. Vers 9 sätter en bild i främsta rummet: en snigel som upplöses och förgås, likt ett foster som aldrig se solen. Denna starka bild används för att uttrycka tillfällighetens och oförutsedda undergångens natur hos dem som förföljer rättfärdiga. Textens språk är poetiskt och laddat med symbolik; det betonar att egenmäktiga skuld och förföljelse inte består för evigt utan möter en uppgörelse inför Guds rättvisa.
PS 58 är en klagosång som vädjar till Gud om rättvisa mot dem som avsiktligt döljer sin ondska och förtrycker de oskyldiga. Bilden av att skeppas som ett ”måhända” som njuter makt men snart går under används här för att ge en allvarlig varning: gudlöshet lämnar spår av förgängelse och undergång. Inom denna ram når versen en koncentrerad bedömning av det korta liv som följer en livsstil av hat och list.
Det centrala budskapet är att rättfärdiga handlingar mot orättvisa ändå är förenade med en tidsgräns. Till och med de som verkar ostoppbara och salva sina ord kommer under Guds öga att förgås. Texten lär att gudomlig rättvisa kvarstår och att människans kraft, om den står i upplysning mot rättfärdiga, inte är en ersättning för Guds dom. Troende uppmanas att lita på Guds rättvisa och att inte förlora hopp när rättfärdigheten möter ondska.
Inte alla jämförelser i detalj speglar exakt samma bild, men de delar poängen: Guds tid och människans planer är inte samma sak; rättfärdighet dawns trots allt en plats i Guds rike.
Påminnelsen uppmanar troende att inte låta bitterhet eller vrede ta över. I stället skall man söka Guds rättvisa och hålla fast vid barmhärtighet. Så snart man litar på att Gud heter domare och upprätthåller rättvisa, blir det möjligt att vandra i frihet från bitterhet och förföljelse. Att be om visdom i hur man bemöter fiender och orättvisa hjälper till att bevara hjärtats fred.
Psalmens 58:e vers påminner om att människans dominans och hat inte är ett slutmål. Guds dom och rättvisa står över allt. Troende uppmanas att avstå från hämnd och låta Gud hantera uppgörelsen, medan man vandrar i trohet och barmhärtighet tills hans tid kommer.
Källa och edition i tanken: denna tolkning drar nytta av klassiska kommentarer hos Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, som i olika ordalag betonar Guds rättvisa över människors planer. Utöver dem anknyter vi till samtida förståelser som bekräftar att bilden av förgängelse betonar icke-varande makt och skönja hopp i Guds rike.