Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 35:1 Psaltaren 35:2 Psaltaren 35:3 Psaltaren 35:4 Psaltaren 35:5 Psaltaren 35:6 Psaltaren 35:7 Psaltaren 35:8 Psaltaren 35:9 Psaltaren 35:10 Psaltaren 35:11 Psaltaren 35:12 Psaltaren 35:13 Psaltaren 35:14 Psaltaren 35:15 Psaltaren 35:16 Psaltaren 35:17 Psaltaren 35:18 Psaltaren 35:19 Psaltaren 35:20 Psaltaren 35:21 Psaltaren 35:22 Psaltaren 35:23 Psaltaren 35:24 Psaltaren 35:25 Psaltaren 35:26 Psaltaren 35:27 Psaltaren 35:28
Huvudpoängen i psaltaren 35:25
I denna vers möter vi en bön om offentlig upprättelse och en förväntan om att fiendeliga anklagelser inte får få sista ordet. I sin helhet manar psalmisten till att Guds välsignelse och människors förtryck eller triumf inte får få sista ordet i den rättfärdiges öde. Läget är sådant att andra hånar och förvränger, men hoppet står fast i Guds rättvisa och i hans minne över de lidanden som den rättfärdige drabbats av.
Litär kontext
Psalm 35 är en klagosång där David anropar Gud som försvarare mot avund och falsk akkusering. Vers 25 uttrycker en vädjan om att fienden inte ska få triumfera i sina planer eller i deras påstådda segrar över Guds utvalde. Textens ton är lidelsefull men försonlig: det är Gud som skall upprätta rättvisan; människornas uppgörelser är sekundära och tillfälliga.
Tros dogmatiska betydelse
Versen speglar en grundläggande teologi i psalmerna: rättfärdigheten står under Guds dom och skydd. När fienden försöker spegla sin rätt, uppmanas de troende att inte låta världens bedömning ersätta Guds dom. Det som sägs i sinnet, ska inte få spridas som om det vore verklighet utan Gud. Detta påminner om Guds ögonblickliga och bestående dom, där människors egen rättfärdighet ofta är grundad i horn och upprättade ordningar snarare än i Gud.»
Kommentarer från äldre kommentatorer
Matthew Henry påpekar att bönens fokus är skydda den troende från att bli förrådd av sin egen och andras uppfattning om rättvisa. Han betonar att det inte gäller att förneka lidandet, utan att vägran att låta fiendens påståenden bli normer för vad som är sant eller rätt, är avgörande. Enligt Henry är det Guds rättvisa som måste få sista ordet.
Albert Barnes lyfter fram att detta är en bön om upprättelse inför världens ögon, inte bara en privat bekännelse. Ordet “låta dem icke säga” visar en önskan att bedragande eller misskännande inte ska förringa den rättfärdiges kropp eller rykte inför samhället. Det är ett uttryck för förväntan på offentligt erkännande av sanningen.
Adam Clarke ser i versen en kamp mellan världens bedömning och Guds domstol, där den troende inte ska tillåta att den menschliga framgången bygger på förtal eller skvaller. Clarke understryker att lidandets prövningar inte får bli basen för andras glädje eller triumf.
Historiska korsförbindelser
Kopplingen är att när världen skriker rättvisa enligt sina villkor, behöver tron hålla fast vid Guds sanning och förväntan på hans rättfärdiga dom.
Frågor för reflektion
Kort sammanfattning
Psalm 35:25 ropar efter att Guds rättvisa och hans upptecknade sanning ska få sista ordet när världen försöker triumfera genom falskhet. Genom att avvisa människors miſleading och uppehålla hoppet i Guds domstol, blir troende stärkt att vänta på den fullständiga upprättelsen i tidens fullbordan.