Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 35:1 Psaltaren 35:2 Psaltaren 35:3 Psaltaren 35:4 Psaltaren 35:5 Psaltaren 35:6 Psaltaren 35:7 Psaltaren 35:8 Psaltaren 35:9 Psaltaren 35:10 Psaltaren 35:11 Psaltaren 35:12 Psaltaren 35:13 Psaltaren 35:14 Psaltaren 35:15 Psaltaren 35:16 Psaltaren 35:17 Psaltaren 35:18 Psaltaren 35:19 Psaltaren 35:20 Psaltaren 35:21 Psaltaren 35:22 Psaltaren 35:23 Psaltaren 35:24 Psaltaren 35:25 Psaltaren 35:26 Psaltaren 35:27 Psaltaren 35:28
Psaltaren 35:15 (SV1917) – En bön om att väckas ur förföljelse och illvillig smädelser
Huvudpoäng: Ljuset i psalmen skiftar mellan smärtsam åkallan och trofast förtröstan. Detta versavsnitt visar hur rättfärdiga trosvandrare upplever övergrepp av fiender och förakt från främlingar, samtidigt som de håller fast vid Guds rättvisa och barmhärtighet.
Litterär kontext
Psalmen är en bönepoesi där Davids åkallan lever inom en ram av rättvisa och Guds förbundstrohet. Vers 15 uppträder som en relievedel i en lång vädjan om bevarande och dom över de som förföljer honom. Denna passage belyser den intensiva verkligheten av skändning och förräderi som en rättfärdig kan möta, men samtidigt behåller psalmisten hoppet i Guds rättfärdiga dom och upprättelse.
Teologisk betydelse
Frasen där fienderna gläds över hans fall och ropar samman illustrerar djupet av ondska som kan driva människa mot kollektiv smädesramsor. Samtidigt belyser texten trohetens mod: även i det mörkaste har den troende ett själv- och Gudssynligt vittnesbörd om att Gud hör och upprättar dem som lidit orätt.
Kopplingar i skrifterna
Historisk-kyrklig synvinkel (kommentarinsikter)
Framför allt Mattäus Henrys, Barnes och Clarke:s äldre kommentarer fångar kärnan i att rättfärdiga i lidande inte förlorar sin värdighet framför Gud och att bönen behåller en sakral ton mitt i anklagelserna. De framhåller att hot och smälek ofta används som prov på tro och tålamod, och att Gud till slut kommer att upprätta rättvisa.
Översiktsanvändbara frågor
Konklusion
Vers 15 fångar lidandets spänning mellan mänsklig fientlighet och gudomlig tro. Psalmisten vädjar inte till egna rättmätighet utan till Guds rättvisa och vård om de som följer honom. Denna text uppmanar till trofast bön i mötet med illvillighet och att man vid Guds/hans dom har en fast grund att gripa till när hoppet ser ut att svikta.
Kort citat från främsta kommentatorer
Sammanfattningar inspirerade av äldre kommentarserier betonar att rättfärdige inte blir förkrossad när trakasserierna ökar utan finner tröst i Guds närvaro och dom. (Anmärkning: Inga fullständiga citat används här, men det ligger i linje med Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clark att lidandets prövningar utmanar tron och leder till djupare beroende av Gud.)