Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 31:1 Psaltaren 31:2 Psaltaren 31:3 Psaltaren 31:4 Psaltaren 31:5 Psaltaren 31:6 Psaltaren 31:7 Psaltaren 31:8 Psaltaren 31:9 Psaltaren 31:10 Psaltaren 31:11 Psaltaren 31:12 Psaltaren 31:13 Psaltaren 31:14 Psaltaren 31:15 Psaltaren 31:16 Psaltaren 31:17 Psaltaren 31:18 Psaltaren 31:19 Psaltaren 31:20 Psaltaren 31:21 Psaltaren 31:22 Psaltaren 31:23 Psaltaren 31:24
Psalm 31:4 (SV1917) – "Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig."
Centralt tolkningstema: I ordet bergfäste framträder en trygghetens bild: Gud är den fasta klippan som skyddar och leder under svåra tider. Betydelsen ligger inte endast i skyddet utan också i gudomlig vägledning som sker “för ditt namns skull” – Guds namn står som garant för trofasthet och ära.
Litterär kontext
I denna bön och klagosång framträder en Faderlig förtröstan i en tid av fara. Psalmisten söker Guds ledning när motgångarna trycker, och denne ropt att Gud skall visa sin kraft till frälsning. Versen uttrycker både betryggan i Guds närvaro och en förväntan på personlig vägledning genom livets osäkerhet.
Trosmässig betydelse
Att Gud kallas “mitt bergfäste” för medborgarskap med honom som klippa ger en dynamik av personlig andakt och socialt vittnesbörd. Nämnda “för ditt namns skull” understryker att Guds egen ära och trofasthet står i fokus; det är inte bara människans behov som driver Gud utan hans eget namn – hans karaktär och löften.
Historisk och teologisk nytta (cross-references)
Kommentarer i klassiska public-domainkällor understryker att “bergfäste” inte bara är en plats av skydd utan en plats där Guds röst och närvaro ges till dem som ropar till honom. Matthew Henry och Adam Clarke framhäver båda hur orden speglar en djup tillit till Guds beslut och trofasthet—att Gud leder inte bara genom omvägar utan ofta genom utmaningar som formar tron. Om nödvändigt citeras korta delar i sammanhanget: Henry, Clarke och Barnes framhåller att namns skull implicerar Guds ära som motive för bevarade tro.”
Sammanlänkningar i Skriften
Att Gud bär initiativet i att leda och föra hänvisar till Guds löfte att vara närvarande varken svaghet eller fara skall rycka bort. Sammanlänkarna pekar mot:
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och tillämpning
I Psalm 31:4 erbjuds en tydlig bild av tillit: Gud är den fasta plats där vi kan gömma oss och där vår vägledning kommer. Genom prövningar ansvarar vi inför hans namn som garanterar trofasthet. Denna vers uppmanar till ödmjuk tilltro: låta Gud leda och föra, inte själv styra utifrån vår egen logik. Som troende hålls vi fast vid hans kännedom om vad som gagnar hans ära och vår räddning.
Exakta korta citat från klassiska kommentatorer (endast om tillgängliga):
Matthew Henry: korta sammanfattningar citeras i översikten ovan när det hänvisas till Guds namn och trofasthet (allmänt citat används i sammanhanget, ej fullständigt återgivna i denna text).
Adam Clarke: poängterar Guds omsorg och vägen genom svårigheter som uppbyggnad av tro, betonar “bergfäste” som trygg plats.
Albert Barnes: betonar att Gud leder till ära och namns skull, inte endast för mänsklig nytta utan för Guds ära.