Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 31:1 Psaltaren 31:2 Psaltaren 31:3 Psaltaren 31:4 Psaltaren 31:5 Psaltaren 31:6 Psaltaren 31:7 Psaltaren 31:8 Psaltaren 31:9 Psaltaren 31:10 Psaltaren 31:11 Psaltaren 31:12 Psaltaren 31:13 Psaltaren 31:14 Psaltaren 31:15 Psaltaren 31:16 Psaltaren 31:17 Psaltaren 31:18 Psaltaren 31:19 Psaltaren 31:20 Psaltaren 31:21 Psaltaren 31:22 Psaltaren 31:23 Psaltaren 31:24
Psalm 31:23 (SV1917)
Textens omedelbara kontext: Psalmisten erkänner lidande och förtvivlan, men uppehåller samtidigt förtröstan till Gud. I denna vers uppmanar mottagaren av psalmen att älska och lita på Herren när han bär lidelse och får känna sig bortdriven från Guds ögon, ett uttryck för att vara tillfälligt långt borta i svår oro. Samtidigt inför psalmisten en försäkran om Guds närvaro och ett svar på ropet i nöd.
Vad texten lär om Gud och tro
Herren är fullständigt uppmärksam på våra rop, även då våra sinnen upplever avstånd eller hopplöshet. Trots känslan av frånvaro hör Gud bönen; hans öga är närvarande även i nattens mörker. Det betonar Guds trofasthet och barmhärtighet gentemot dem som är förtryckta eller i ångest. Denna vers uppmuntrar troende att hålla fast vid hoppet om Guds behag och närvaro, särskilt i tider av inre kamp och känsla av otydligt eller avbrutet gemenskap.
Viktiga ord och bilder
Relaterade passager och deras samband
• Psaltaren 34:18 – Gud är nära den som förtvivlar och uppriktigt faller i nöd. Kopplingen ligger i att Gud inte lämnar dem som ropar till honom mitt i smärta.
• Klagovisor 3:57–58 – i tider av prövningar hör Gud rop och svarar till och med när man vänder sig i nöd och söker hans verk.
• Jesaja 41:17–18 – Gud kommer nära de förtryckta och leder dem i ödemarkens törstiga tider till vatten, vilket förstärker att Gud hör och ger hjälp när vi ropar.
Historiska kommentarer i sammandrag
Matthew Henry noterar att psalmen ofta framhäver troendes uppriktiga uttryck av tvivel och sorgen, men också Guds trognhet som hör ropen. Albert Barnes betonar att bönen inte avbröts av inbillad avstånd; Guds öra är öppet mot de som vänder sig till honom i smärta. Adam Clarke framhåller att psalmen erbjuder en modell för hur troende kan vinna tröst genom förtröstan på Guds rättvisa och mekande kärlek, även när sinnet säger annorlunda.
Sammanlänkningen mellan dessa kommentare är en tydlig uppmaning: när vi upplever att vi tappat Guds ögonblick, behåller vi bönen som en gångbar kanal till hans närvaro och trofasthet.
Tillämpning för dagens troende
När ångesten känns överväldigande och upplevelsen av Guds närvaro tycks svikta, håll fast vid ordet: Gud hör bönen och är närvarande. Be om sin närvaro i stunder av tomhet och vänta i barmhärtig tro. Det är inte avsaknad av tro som gör att Guds närvaro känns dold, utan ofta ett kall till att välja tro över omedelbar uppfyllelse. Låt rätten tillförsikt omGuds minne och hans omsorg styra din fortsatta bön.
Sammanfattning: Versen uppmanar troende att hålla fast vid hoppet att Gud hör och svarar, även när känslan säger motsatsen. Genom att se till Jesu Kristi fullbordade verk och Guds trofasthet i tidigare nöd uppmuntras vi att ropa och vänta i förvissning om att vår bön inte går till spillo.