Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Psaltaren 145:7 (SV1917) – Kontext och betydelse
I denna lovsång, som avslutar Psalm 145:s samling av olika gudstjänstutrop, framhävs Guds stora godhet och hans rättfärdighet. Versen uppmuntrar till ett offentligt vittnesbörd om Guds trofasthet och hans rättvisa gärningar. Psalmens helhet bär en ton av ödmjuk tacksamhet inför den kung över himmel och jord, som alltid uppfyller sina löften och förbarmar sig över dem som ropar till honom.
Huvudbetydelse
Texten uppmanar troende att sprida ryktet om Guds godhet och att glädja sig över hans rättfärdighet. Det är inte bara ett privat erkännande av Guds godhet, utan ett offentligt vittnesbörd som uppmanar andra att lita på hans trofasthet. Denna vers är ett uttryck för tacksamhet som leder till delning och uppmuntran i en gemenskap av tro.
Tre centrala teman
Relaterade passager
— Psalm 145:1–3, där David inleder sin tacksägelse och talar om att varje mun ska prisa Gud. Förbindelsen ligger i hur man offentligt lovsjunger Guds storhet.
— 1 Thessalonikerbrev 5:11, som uppmanar troende att uppmuntra varandra och bygga upp varandras mod i tron, kopplat till att vittna om Guds godhet i gemenskap. Betoningen ligger på stärkande gemenskap.
— Romarbrevet 12:15, där man uppmanas att glädjas med dem som gläds och att veta att Guds rättvisa sätts på pränt i den troendes liv genom rättfärdiga gärningar och tacksamhet.
Praktisk tillämpning
Gör Guds godhet och hans rättfärdighet märkbart närvarande i vardagen. Var frimodig i vittnesbördet: berätta om hur Gud har varit trofast i små och stora händelser. Låt tacksamheten över gudomlig rättvisa forma din attityd mot andra och mot världen, så att lovsång blir en livsstil snarare än en episod.
Sammanfattning
Psaltaren 145:7 inbjuder till offentlig tacksägelse över Guds stora godhet och hans rättfärdighet. Genom vittnesbördet och den gemensamma glädjen stärks tron hos det enskilda hjärtat och gemenskapen som helhet. Denna rytm av vittnesbörd och lovprisning står som ett centralt drag i psaltarens teologi: Gud är god, rättfärdig och värd att prisas av alla folk.
Historisk-påpekande citat (från klassiska kommentatorer)
Här noteras överskrifter och sammanfattningar från äldre kända kommentarer i publikt domän. Om du vill se specifika ordagranna utdrag från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke hänvisas till redan publicerade verk; deras generell ton betonar Guds nåd och rättfärdighet och deras ord används ofta i sammanfattningar som denna utan att upprepa fullständiga citat.
Cross-referenser i kort form används ovan för att placera versen i en bredare biblisk teologi: tacksamhet inför Guds godhet, vittnesbörd i gemenskapen och hopp till rättfärdighetens dom och upprättelse.