Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Översikt över Psalmerna 145:19 (SV1917)
I denna klippa ur psalmernas mäktiga lovsång står Guds omtanke om de gudfruktiga i centrum. Versen säger att Gud gör vad de gudfruktiga begär och hör deras rop och frälsar dem. Denna deklaration fångar både Guds trofasthet och människans bönfall. Det är en påminnelse om att bön inte är en tom ritual utan ett verkligt samtal där Gud svarar enligt sin vishet och kärlek.
PSALMERNA 145 är kunglig lovsång där David blottlägger Guds suveräna väsen och outtömliga godhet. Vers 19 står i samklang med temat om Guds vilja och omtanke för dem som är gudfruktiga. Den påminner om att bönen är ett verkligt rop som Gud inte ignorerar, utan hör och ingriper till sin tids fullkomning.
Huvudbudskapet i versen är att Gud inte förblir långt borta när de troende vänder sig till honom i ödmjuk bön. Han förverkligar deras begär på ett sätt som är förenligt med hans helighet och vishet, och han hör ropen och erbjuder befrielse. Denna vers motsvarar en bred biblisk berättelse: Gud är lyhörd för den som fruktar honom och söker hans hjälp i nöd.
– Liknande löften om gudomlig uppmärksamhet återfinns i andra delar av psalmerna, där Guds närvaro beskrivs som att höra rop och ge hjälp (t.ex. psalmer där Gud svarar från himlen).
– I Nya Testamentet bekräftas temat att bön och tro är sammanlänkade, och att Gud svarar enligt sin vilja (t.ex. Jesu undervisning om bönens trovärdighet och Guds omsorg om sina barn).
Cross-reference 1: Psaltaren 34:17–18 — Gud hör de filingaste och befriar dem.
Cross-reference 2: Matteusevangeliet 7:7–8 — bönens övning som öppnar Guds svarssamarbete.
Cross-reference 3: 1:a Johannesbrevet 5:14–15 — tro och bön i överensstämmelse med Guds vilja.
Om vi vill märka Guds hand i vårt liv, bör vi närma oss honom i ödmjuk bön och varsam tro. Förvänta inte alltid omedelbar eller exakt respons, utan bedöm Guds svar som en del av hans större plan. Lämna vår begäran inför honom med öppenhet för att han kan ge något bättre än vi önskade. Denna vers uppmuntrar troende att vårda en livslång vana av böner och att hålla fast vid Guds godhet när svårigheter kommer.
Psalm 145:19 uttrycker en grundläggande sanning: Gud hör dem som fruktar honom och ropar till honom i nöd, och han frälsar dem. Denna kombination av lyhördhet och befrielse speglar Guds kärleksfulla trohet mot dem som lever i tro och bön. Versen uppmuntrar till ödmjuk bön, tillit till Guds plan och tålamod när svårigheter prövar vår tro.
Notering om tidigare kommentatorer: Inga längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i direkta fullständiga citat; endast korta omnämnanden av deras insikter ingrips naturligt i texten för att stödja förståelsen av versens mening.