Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Psalmen 145:11 (SV1917) — De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna
I detta vers sammanfattas en central del av psaltaren 145, där David återger Guds stora härlighet och makt. Sången står i avskedstonen där psalmisten uppmanar trogna att erkänna och sprida Guds majestätiska rike och hans mäktiga gärningar. Versen pekar fram mot en tydlig mission: vittna om Guds ära inför världen och låta hans välde bli känt genom ord och liv.
Central betydelse
Texten betonar två saker samtidigt: rike och makt. Guds rike representerar hans suveräna styre, där rättfärdighet, barmhärtighet och trofasthet råder. Hans makt skapar förutsättningar för detta rike att komma till uttryck bland folken. Förmågan att tala om dessa realiteter innebär inte bara teoretisk kunskap utan vittnesbörd som formar liv och gemenskap. Vid sidan av tecknen på föregående versers frälsningsgärningar pekar versen framåt mot ett kontinuerligt rörelse som sprider kunskap om Guds stora gärningar till nya generationer.
Tre centrala teman
Relaterade passager
– Liknande teman finns i Psaltaren 145:3–10, där Guds storhet och vänlighet utbreder sig över alla folk. Om man jämför, ser man en utvidgning från en personlig lovsång till ett öppenbart vittnesbörd bland nationerna.
– Jesaja 40:5 talar om hur Herrens härlighet uppenbaras, när all mänsklig föreställning blir liten inför hans mäktiga verk. Detta samspelar med PS 145:s betoning på att förkunna hans ära.
– 1 Korinthierbrev 4:20 påminner om att Guds rike inte består i ord utan i kraft; här kan man se hur vittnesbördet får sin tyngd i praktisk erfarenhet av Guds makt.
Praktisk reflektion
Hur lever vi så att vårt liv blir en förkunnelse om Guds rike och makt? Reflektera över hur vittnesbördet speglas i vardagliga beslut, vänskap, arbetsliv och bön. Genom att sätta ord på Guds väldiga verk – i små och stora ögonblick – hjälper vi andra att få ögon för hans härlighet och hans trofasthet.
Sammanfattning
Versen inbjuder till ett liv av vittnesbörd om Guds rike och hans makt. Det är ett uppdrag som bryter igenom tystnade och osäkerheter och gör Guds storhet bekant bland människor i alla nationer. Genom trohet i ord och handling förkunnar vi att Herren regerar och verkar i varje tid.
Källor och noteringar
När man söker stöd i äldre bruk, finner man hur Matteus Henry, Albert Barnes och Adam Clarke i sina teologiska kommentarer lyfter fram detta projektiva vittnesbörd: att Guds rike och makt är föremål för mänsklig mänsklig respons och pris. Deras synpunkter sammanbinds här till en enhetlig tolkning som understryker att förkunnelsen av Guds ära är en bärande del av tro och gemenskap.