Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Psaltaren 145:21 – Min mun skall uttala HERREN lov
Direkt betydelse
Salmisten uppmanar sin mun att lovsjunga Herren och att alla köttsliga varelser tillsammans prisar Hans heliga namn nu och alltid.
Bakgrund och kontext
Psalm 145 är en av de konungsliga eller exaltationspsalmerna där David uttrycker ett universellt tack och förtroende för Guds storhet. Den sista versen knyter samman psalmen med en bild av evig lovprisning över hela skapelsen. Denna vers sammanfattar inställningen i psalmen: ett liv som håller fast vid Guds godhet och tillbedjan som ett livslångt svar.
Tolkningsfynd och nyckelinsikter
- Tillbedjan som ett samtal mellan hjärta och mun: Uttalandet visar att tro inte är endast något inre utan ska tydligt avspeglas i ord och liv. Personens ord är själva uttrycket för en trofast gemenskap med Gud. Enligt Henry påminner orden om att vår mun ska spegla Guds lov i varje läge, även när livet utmanar oss. Albert Barnes betonar att lovprisningen är bred och omfattar hela skapelsen. Adam Clarke framhåller att det heliga namnet ofta står som symbol för Guds närvaro och suveränitet, vilket kräver både innerlig tro och yttre vördnad.
kort temaöversikt
Relaterade bibelställen och förklaringar
- Psaltaren 150: Allas lov skall stiga upp inför Gud; en samförståndets bild där hela skapelsen deltar i tillbedjan. Kopplingen visar att uppmaningen i 145:21 speglar en större rörelse mot universell tillbedjan. - 1 Krön 16:25–27: Gud är stor och värdig en stark lovsång; hans ära är skriven i hela skapelsens skönhet. Denna koppling förstärker sinnesmarkeringen att lovsången är grundad i Guds storhet. - Rom 10:9–10: Bekännelsen med munnen som uttryck för tro. Denna princip observeras i psaltarens betoning på ordens uttryck som en del av tillbedjan.
Praktisk tillämpning
Öva tillbedjan i vardagen: tala öppet om Guds godhet och låt ord som uppmanar andra att prisa Hans namn bli en naturlig del av samtal, arbete och familjeliv. Se Bibelns anvisningar som en helhet; troens inre övertygelse bör mynna ut i publik lovsång och tacksam livsföring.
Textkällor i denna sammanfattning
Sektioner hämtar kärnaudit från ingripande kommentarer i klassisk literatur. Inklusive hänvisningar till Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke där relevanta citat används för att belysa betydelsen av ordens litet och storhet.
Sammanfattning
Versens kärna är enkel men djup: vår mun bör alltid uppbyta Herren, och hela skapelsen bör prisa Hans heliga namn från nu och till evighet. Det är en livstidsriktning där innerlig tro borgar för ett yttre liv av lovsång och vördnad.