Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Ära att begrunda Guds majestät och mäktiga gärningar
Psaltaren 145:5 (SV1917): Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.
Huvudpoängen i denna vers är att ett skriven psalmistiskt uttryck vädjar till ett fokuserat minne och betraktande av Guds storhet. Orden uppmanar till en aktiv, tålmodig och tacksam uppmärksamhet inför det som överträffar människans förmåga: Guds majestät, hans ära och hans underbara gärningar. Betraktelsen blir därigenom inte bara en intellektuell övning utan en andlig hållning som formar tro och liv.
Litterär kontext
Salmen är känd för sin omfattande betoning av Guds storhet och hans godhet mot dem som vänder sig till honom. Versen fungerar som ett alster i en längre enhet som vanligtvis knyter ihop teologisk redogörelse med personlig erfarnhet. Här kommer den tysta, stilla betraktelsen av Guds majestät som en väg till ödmjukhet och djup tacksamhet. Denna syn på skaparens storhet ligger i linje med liknande stråk i psalmerna där världen och tiden tycks målas upp som en ram för Guds eviga härlighet.
Teologisk betydelse
Frasen “Ditt majestäts härlighet och ära” pekar fram mot Guds oändliga excellens och hans rättmätiga aktning bland folk. Betraktelsen av Guds “underfulla verk” förstärker tron att det som har blivit uppenbart i skapelsen och historien förtjänar vår djupa respekt och vördnad. Den här versen uppmuntrar troende att inte låta sig dras av yttre framgångar eller vardagsbekymmer utan att i stilla bön och eftertanke låta Guds storhet genomsyra livet. Den kan också ses som en pedagogisk vägledning: när sinnet uppfylls av Guds storhet, växer ödmjukhet och tacksamhet fram.
Kopplingar i skriften
Cross-references och korta förklaringar
Psalm 8:2 – peke på hur Guds storhet ofta uppenbaras genom smått och ödmjukt, vilket leder till bön och lovsång. Genom att beakta Guds lårdhet i naturen blir tillbedjan djupare.
Rom 1:20 – visat att Guds ouppenbara egenskaper "evighet och kraft" är tydliga i skapelsen; därmed uppmanas människor att begrunda Guds verk.
Heb 12:2 – vårt fokus på Jesus Kristus som den stora förebilden i sinnesrörelse mot helighet; vårt böneliv formas av att vila i Guds majestät.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Versen uppmanar till tyst, fokuserad betraktelse av Guds majestät och hans underverk som ett viktigt skede i troslivet. Betraktelsen skapar ödmjukhet, tacksamhet och djup tillbedjan, samtidigt som den påminner om Guds trofasthet i skapelsen och historien. Genom att låta Guds storhet forma vår blick, blir vår tro förstärkt och vårt liv rikt på hopp och kärlek till vår nästa.
Notering om äldre kommentarer
Textens flyt och fokus på Guds verk samverkar med klassiska kommentarer som betonar gudomlig storhet och omtanke. Dessa traditioner lyfter fram hur människans ögon öppnas när hon ser Guds härlighet i skaparverket och i hans verk genom tiden. Om citat nämns, följer de i sammanhanget som korta återblickar utan att upprepa större passager.