Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 145:1 Psaltaren 145:2 Psaltaren 145:3 Psaltaren 145:4 Psaltaren 145:5 Psaltaren 145:6 Psaltaren 145:7 Psaltaren 145:8 Psaltaren 145:9 Psaltaren 145:10 Psaltaren 145:11 Psaltaren 145:12 Psaltaren 145:13 Psaltaren 145:14 Psaltaren 145:15 Psaltaren 145:16 Psaltaren 145:17 Psaltaren 145:18 Psaltaren 145:19 Psaltaren 145:20 Psaltaren 145:21
Huvudpoäng
Psalm 145:13 säger om Guds rike att det är över evigheter och att Hans herradöme varar från släkte till släkte. Betraktat som en lovprisning i första hand visar psalmen hur Guds kungars och kungarikes beständighet står i ett gudomligt sammanhang: trofasthet och majestät över tid och generationer.
Litterär kontext
Psalm 145 är en av psalmerna som består av en stor bön och en majestätisk trosbekännelse över Guds egenskaper. Den belyser Guds vänlighet, rättfärdighet och nåd inför en värld i förgängelse. Versen 13 fångar en central tanke: Guds rike lämnar inget till slumpen; det består genom tidens gång eftersom det vilar på Hans herradöme. Texten är en del av en längre lyrik som ofta riktar blickarna mot kunglig bild och gudomlig regering som står över mänsklig historia.
Theologisk betydelse
Detta ord om det eviga riket talar till tron på Guds konstant närvaro och trofasthet. Trots världsliga förvecklingar och generationer som kommer och går, behåller Guds väsen och hans regeringsordning sin fasta plats. Det understryker en teocentrisk syn där tiden inte utplånar Guds planer, utan tiden själv blir ett vittnesbörd om Hans trofasthet. Det uppmanar till förtröstan i en värld där materiell makt ofta känns flyktig.
Kontakter i Skriften
Följande kopplingar kan hjälpadjupen förståelse av den här versen:
Genom dessa cross-referenser ser vi hur den eviga härskaren och Hans rike fungerar i kontinuitet med både Gamla Testamentets och Nya Testamentets redogörelser för Guds dom och nåd.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och slutreflektion
Psalm 145:13 fokuserar på Guds eviga rike och Hans majestät som varar genom släkte till släkte. Den uppmanar till förtröstan i Hans trofasthet och betonar att ur deras uppenbarelse av kunglig makt följer en ständig omsorg och rättfärdig regeringsform. Sättet texten talar till kontinuitet i Guds plan gör att troende inte bara ser till nutidens bekymmer utan till det gudomliga ramverket som håller världen.
Använda nyckelord från äldre kommentarer
I traditionell kommentarläggning belyser äldre källor Guds eviga rike som en visshet som inte påverkas av mänskliga tidsrymder. De betonar att Guds herradöme är ett fäste i nöd och en källa till hopp. (Observera att citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke inte återges i sin helhet här, men deras ton och innehåll sammanfattas i den här sammanställningen.)
Relevanta flöden från gamla kommentarer pekar mot att Guds rike uppträder som både domän och nåd, en plats där rättfärdighet regerar och där troende finner trygghet i Hans eviga identitet.