Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 118:1 Psaltaren 118:2 Psaltaren 118:3 Psaltaren 118:4 Psaltaren 118:5 Psaltaren 118:6 Psaltaren 118:7 Psaltaren 118:8 Psaltaren 118:9 Psaltaren 118:10 Psaltaren 118:11 Psaltaren 118:12 Psaltaren 118:13 Psaltaren 118:14 Psaltaren 118:15 Psaltaren 118:16 Psaltaren 118:17 Psaltaren 118:18 Psaltaren 118:19 Psaltaren 118:20 Psaltaren 118:21 Psaltaren 118:22 Psaltaren 118:23 Psaltaren 118:24 Psaltaren 118:25 Psaltaren 118:26 Psaltaren 118:27 Psaltaren 118:28 Psaltaren 118:29
Huvudpoäng
Psalm 118:24 i SV1917 sammanfattas som en glädjebudskap om en given dag som Herren har skapat. Texten uppmanar till glädje och fröjd i nuet som en politisk-ritualisk och andlig påminnelse om Guds ingripande i historien och i varje troendes vardag.
Litterär kontext
Psalm 118 tillhör de så kallade Hallelsalmserna och är en del av den mindre samlingen i bok VI som betonar Guds trofasthet och frälsningens väg. Versen är en kort, koncis sats som sammansätter teologi och erkännande: det som Herren har gjort, är värt glädje. Denna vers fungerar som ett refrängämne inom psalmen och upprepas av flera röster i olika delar av texten som en liturgisk bekännelse.
Troens teologi och praktiska betydelse
Frasen "Detta är den dag som HERREN har gjort" knyter an till Guds suveränitet och plan. Det är inte en slumpmässig dag, utan ett nådens ögonblick där Guds hand syns klargörande. Att "låta oss på den fröjdas och vara glada" uppmanar troende till gemensam, aktiv tillbedjan – inte bara inre lättsinne utan uttryckt lovsång och tacksamhet inför Guds ingripande.
Historisk-lig och teologisk relevans
Denna vers speglar en äldre judisk och kristen vana att se varje dag som ett tecken på Guds nåd. Den uppmuntrar troende att leva med förväntan och tacksamhet, även när livet innehåller prövningar. Den offentliga glädjen i Guds frälsning framhävs här som en livstämma som övervinner motgångar genom tron på Herren.
Kopplingar i Skriften
Frågor för reflektion
Konkret tillämpning
Inför varje dags början kan man inpränta att detta är Herren dag. Genom bön, lovsång och tacksägelse formar man ett liv där glädjen inte beror på omständigheter utan på Guds trofasthet. Det uppmanar troende till gemensam lovsång och öppen vittnesbörd om vad Herren har gjort.
Samband med tidigare och senare psalmer
Versen fungerar som en glädje-affirmation som återkommer i liturgin och i psalmerna kring Guds frälsning. Den återkopplar till en central tes i psalterna: att Guds ingripande definierar vår frid och vår lovsång.
Kända kommentarer och citat (från offentliga domare)
Sammanvävningar från Adam Clarke, Albert Barnes och Matthew Henry användes i förbindelse med deras traditionella tolkningar om tacksamhetens och glädjens kraft i gudstjänsten, men samtliga citat här är sammanställda i egen form för denna kommentar. Ingen fullständig text från deras verk citeras här, endast sammanfattningar av deras infallsvinklar där relevant.
Sammanfattning: Denna korta sats perordnar förståelsen av livet som en Guds gåva. Glädje och fröjd blir ett uttryck för tro och tillbedjan, grundat i att Herren har verkat och fortsätter att verka i historien och i varje troendes dag.