Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt av Psalm 79:9
I denna vädjan kommer präglad av sorg och förtvivlan över Jerusalems förstörelse: psalmisten ber om Guds hjälp för att hans namn ska bli ära och för att folket ska förlåtas. Versen står som en kärnfull bön som kopplar frälsning, Guds namn och syndernas förlåtelse i en sammanfläkthet där själva Guds ryktbarhet är beroende av barmhärtighet mot folket.
Psalm 79 är en klagospsalm om förintelsen av Jerusalems tempel och förföljelsen av Guds folk. Psaltarens uppmaning att Gud ska handla “för ditt namns skull” betonar att Guds ära och rykte står på spel när folket lider. Denna ton av sakramentell bön återkommer i flera klagosånger där Gud uppmanas att tala, rädda och förlåta inte främst för människornas egen skull utan för hans heliga namn.
Det centrala budskapet är att frälsning inte bara är en mänsklig befrielse utan en teocentrisk handling: Gud verkar till ära för sitt namn. När psalmisten ber om förlåtelse för folket syftar han på att syndens upplösande kraft har misskreditera Guds namn bland nationerna. Sådana böner vägs mot barmhärtighet och rättfärdighet: Guds nåd blir synlig när han frivilligt manifesterar sin trogna kärlek över sitt folk och upprätthåller sin helighet inför världen.
- Psalm 25:11 hänvisar till förlåtelsens relation till Guds namn: “Om du, Herre, vill misskända mig, ska din namn och din trohet vila över mig.” Detta speglar idén att Gud önskar visas som rättfärdig i människans dödliga situation.
- Daniel 9:17–19 visar samma ton där bönens fokus ligger på Guds stora namn och hans stadiga trohet, snarare än vår egen värdighet.
- Jesaja 48:9–11 beskriver hur Gud verkar till ära och behåller sitt namn mitt i förlåtelse och helighet – likheterna med psalmtextens fokus på namnets ära.
Genom dessa synsätt stärks vår relation till Gud och vår hoppas att hans namn blir upphöjt även i svåra tider.
Psalm 79:9 knyter samman frälsning, nåd och förlåtelse med Guds ära. Psalmisten vädjar att Gud skall gripa in, inte bara för vår skull utan för hans namn, så att hans ryktbarhet och trohet över hela jorden blir belyst även i lidandet. Denna bön speglar en tro på att Guds dom och barmhärtighet främst tjänar hans eget heliga namn.
Matthew Henry och Adam Clarke noterar båda att bönen här kopplar Guds frälsning till hans namn och ära, och att förlåtelse blir ett medel för att bevaka Guds helighet bland människor. Ingen längre direkt citat från Barnes används i denna text, men hans tankar ligger i linje med att bönens fokus är Guds trofasthet och nåd gentemot hans folk.
1) Psaltaren 25:11 – bön om förlåtelse och Guds namn; förbindelsen mellan syndernas förlåtelse och Guds ära. 2) Daniel 9:17–19 – fokus på Guds namn och hans barmhärtighet i räddning. 3) Jesaja 48:9–11 – Gud manifesterar sin helighet genom nåd och räddning; hans namn står i centrum.