Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt
I Psalm 79 ber psalmisten om Israel som upplevt förkastelse och förödelse bland hedningar. Texten ropar till Gud att han ska gripa in och låta sin vrede över de som inte känner honom och som varken prisar eller söker hans namn. Vers 6 uppmanar till att utgjuta Guds förtörnelse över sådana nationer och riken som inte åkallar hans namn. Budskapet är att Guds helighet och rättfärdighet till slut kräver domen över dem som förkastar honom, samtidigt som bönens ton bibehåller ett hopp om Guds nåd och rättvisa mot hans folk.
Versen i sin kontext
I psalmen vädjar David och folket att Gud inte förgäter sina pilgrimer utan ingriper när förräderi och lidande har blivit deras härskare. Vers 6 ligger som ett rop om förtörnelse över hedningar som inte känner Gud och över kungadömen som inte åkallar hans namn. Det understryker både Guds rättfärdighet och behovet av Guds ingripande för att rättvisa ska ske och namnet Gud bli prisat bland alla folken.
Huvudlärdom
Huvudlärdomen är att när Guds folk upplevt förföljelse och åsäts av andra, kan och bör man bedja om Guds rättvisa över dem som inte vördar namnet Gud. Samtidigt finns en underliggande teologisk remsa: mänskliga samhällen och kungadömen står under Guds suveräna dom, och de som inte söker Gud står i deras behov av uppvaknande och nåd.
Jämförelser i Bibeln
Jämför gärna: - Jesaja 10:21–22 där Guds dom över hedningar kopplas ihop med hans trofasta andel bland sitt folk. - Romarbrevet 11:12–15 som visar hur hedningarnas omvändelse kan bli till välsignelse och hur Guds namn helgas bland dem som kommer till tro. - Obadja 15–17 som talar om Herrens dag då herravälde och dom nås hedningarna.
Dessa passager säger att Guds plan inte lämnar världen orörd utan syftar till att världen till slut skall känna Gud och prisas honom.
Praktisk tillämpning
För Jesu folks tro är bön om Guds rättvisa en måttstock för hur vi närmar oss världen: vi åkallar Gud i frimodighet och beder att rättvisa, kärlek och sanning får utrymme i samhällen som saknar känd Gud. Det är inte enbart en begäran om straff, utan ett rop till omvändelse och nytt liv i gemenskap med Gud. Vi söker att tala och leva så att Guds namn blir prisat i våra egna liv och i världen omkring oss.
Sakrament och teologisk sammanfattning
Psalmens rop på förtörnelse pekar fram mot den slutliga domen och samtidigt mot Guds barmhärtighet i Kristus. Denna balans mellan rättvisa och nåd är central i Gamla testamentets rättfärdighetstro och finner sin fullhet i Nya testamentets gemenskap med Kristus, där Guds namn helgas bland hedningarna när de tror.
Kort vägledning: 2–3 korsreferenser
Sammanfattning
Vers 6 i Psalm 79 beder om Guds förtörnelse över dem som inte känner honom och över rikena som inte åkallar hans namn. Det är ett rop till rättvisa och ett hopp om att Gud till slut skall uppehålla sin helighet och nåd, så att hans namn blir prisat bland alla nationer. Denna bön rymmer både en väntan på dom och en längtan efter omvändelse och gudstron i världen.