Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 74:1 Psaltaren 74:2 Psaltaren 74:3 Psaltaren 74:4 Psaltaren 74:5 Psaltaren 74:6 Psaltaren 74:7 Psaltaren 74:8 Psaltaren 74:9 Psaltaren 74:10 Psaltaren 74:11 Psaltaren 74:12 Psaltaren 74:13 Psaltaren 74:14 Psaltaren 74:15 Psaltaren 74:16 Psaltaren 74:17 Psaltaren 74:18 Psaltaren 74:19 Psaltaren 74:20 Psaltaren 74:21 Psaltaren 74:22 Psaltaren 74:23
Psaltaren 74:21 (SV1917) – Immediate setting
I denna vers vänder psalmen sig till Gud som Israels beskyddare i en tid av förföljelse och förtryck. Denna bön riktar sig mot hånfulla fiender som vidhäftar påkor och nedrakar dem som är fattiga och lidande. Budskapet uppmanar Gud att inte låta den förtrykte vika tillbaka eller skämmas, utan att den betryckte och fattige må lova Hans namn. Versen befäster en teofani där Guds rättvisa hänger samman med hoppet hos dem som lider under orättfärdighet.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten framhäver Guds omsorg om de utsatta och Hans makt att upprätthålla rättfärdighet även när mörker råder. När de förtryckta vädjar till Honom finner de tröst i att Gud inte lämnar dem åt blygd eller skam, utan uppmanas att prisa Hans namn. Bönens ton är tillitsfull och trofast: Gud hör ropet från de behövande och svarar genom att återupprätta deras anseende och uppgå i lof.
Ord och bilder som behöver klargöras
Nyckelordet blygd hänvisar till skam som följer när rättfärdiga blir övergivna i sin nöd. Betryckte och fattige pekar ut de mest sårbara grupperna i samhället, ofta dömda till förluster och utanförskap. Att lova Guds namn pekar mot en gemenskap i gudstjänst och vittnesbörd; oavsett omständigheterna är det rättfärdiga kallet att hålla fast vid tro och dyrkan.
Korelaterande passager
- Psalm 22:24 och 34:18 visar hur Gud hör de förtryckta och frälsar dem som ropar till Himlen. Dessa texter speglar samma tematik: Gud står nära den fattige i nöd och sätter hoppet i vad Han kan göra.
- Jesaja 41:17-18 framhäver hur Gud bryter deras blygd genom att ge vatten i öknen och ett vägledande hopp för de som söker Hans ansikte. Det förstärker bilden av Gud som den som upprättar och ger liv även i förödmjukande omständigheter.
Kortfattad sammanfattning och teologisk betydelse
Versen uttrycker en treenig bekännelse: Guds rättvisa är närvarande där människor lider, Hans namn förblir prisat trots förtryck och skam, och den troende som ropar till Honom får uppresa och vittnesbörd. Denna tro på Gud som uppehållare av de förtryckta ger ett teologiskt tecken på Guds rike där rättvisa vinner seger även när ögonblicket är mörkt.
Praktisk tillämpning för dagens troende
Exakta citat från äldre tolkningar ( Matthew Henry, Albert Barnes, Adam Clarke ) som är inkluderade i denna sammansättning: Ingen av dessa tre kommentatorer har tillhandahållit en fullständig, oförändrad unik formulering av denna specifika vers i vår svenska måltext inom det här svaret. För tydlighet används deras generella teman om Guds vård för de förtryckta och att Hans namn ska vara lovat, utan direkta, längre citat här.