Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 38:1 Psaltaren 38:2 Psaltaren 38:3 Psaltaren 38:4 Psaltaren 38:5 Psaltaren 38:6 Psaltaren 38:7 Psaltaren 38:8 Psaltaren 38:9 Psaltaren 38:10 Psaltaren 38:11 Psaltaren 38:12 Psaltaren 38:13 Psaltaren 38:14 Psaltaren 38:15 Psaltaren 38:16 Psaltaren 38:17 Psaltaren 38:18 Psaltaren 38:19 Psaltaren 38:20 Psaltaren 38:21 Psaltaren 38:22
Psaltaren 38:22 (SV1917) – "Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig."
Versen är ett uttryck för kungens och den troendes starka behov av Guds närvaro i en tid av ånger och plåga. Inom Psalm 38 är vandringen genom skuldens kårar och kroppslig svaghet tydlig: ropen är en böneklagan om närhet och hjälp när människan känner sig övergiven och undertryckt av sin egen synd. Författaren, i all sin öppenhet, vänder sig till Herren som sin räddare och försvarare, och säger klart att Gud länge får dröja med att svara, men att man ändå vägrar förlora hoppet om hans närvaro.
Själva budskapet i centrum
Huvudbudskapet är trofasthetens rop: även när det känns som om Gud är avlägsen i lidande och skuld, hålls hoppet vid liv genom vädjan om Guds närvaro och nåd. Det är ett uppriktigt erkännande av människans skuld och svaghet, samtidigt som man vädjar om Guds nära hand och tröst. SV1917:s formulering fångar en bestämd men ödmjuk begäran: Herre, övergiv mig inte; min Gud, var icke långt ifrån mig.
Tre centrala teman
Relation till andra bibelord
– Psaltaren 22:24 och 27:8 visar samma tema: Gud närhet i tid av nöd för den som ropar till honom. – Jesaja 41:10 kopplar närvaro och hjälp i svårigheter till Guds trofasthet. – Jakobsbrevet 4:8 uppmuntrar till att närma sig Gud i ödmjuk bön, vilket speglar det intima samtalet i denna psalm.
Praktisk reflektion
När vi känner av Guds frånvaro i våra svårigheter, kan vi följa psalmistens exempel: ärligt bekänna våra need and vår tillit till hans trofasthet. Be om hans närvaro mer än om lättnad i omständigheterna; tro på att Gud planerar sin tid och att hans närvaro själv är den största tröst.
Sammanfattning
Psaltaren 38:22 uttrycker en nödvändig, ödmjuk vädjan om Guds närvaro i lidande och skuld. Genom erkännandet av vår svaghet växer en trofast förtröstan på att Herren är nära när vi ropar till honom.
Historiska kommentarer i korthet
Kommentarerna från äldre källor som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar ofta att ropet är en kombination av ånger och hopp. De noterar att medan lidandet kan vara fysiskt eller moraliskt, står raden i denna vers för en troende som inte ger upp bedjan trots upplevd distans. Gemensamt är betoningen på Guds trofasthet och närvaro som den verkliga trösten i nöd.
Exakta korta citat från kända offentliga källor:
Matt. Henry och Clarke nämner att bönerna i sådana stunder är uttryck för ödmjuk ånger och stark tro på Guds nåd; detta sammanfattar tonen i psalmen som en kombination av sårbarhet och förtröstan.
Cross-references: Ps 22:24; Jes 41:10; Jak 4:8 – varje passus förstärker idén om Guds närvaro som svar på den troendes rop.