Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 38:1 Psaltaren 38:2 Psaltaren 38:3 Psaltaren 38:4 Psaltaren 38:5 Psaltaren 38:6 Psaltaren 38:7 Psaltaren 38:8 Psaltaren 38:9 Psaltaren 38:10 Psaltaren 38:11 Psaltaren 38:12 Psaltaren 38:13 Psaltaren 38:14 Psaltaren 38:15 Psaltaren 38:16 Psaltaren 38:17 Psaltaren 38:18 Psaltaren 38:19 Psaltaren 38:20 Psaltaren 38:21 Psaltaren 38:22
Salmisten 38:18 (SV1917) – Översikt och ton
Salomos psaltar är en blandning av emotionell ärlighet, åkallan om Guds nåd och en ödmjuk väntan på förnyelse. Psalm 38 är en stark bön om lidande och inre smärta, där uppriktigheten inför Gud står i centrum. Vers 18 fångar en avgörande insikt: när sorg och sjukdom gör att vi känner oss nära fall, behövs ett rop till Gud i enkelheten av vår plåga och vår tro.
Versen i sitt sammanhang
Kapitel 38 är en klaganpsalm där Davids kroppsliga och själsliga plåga speglar en djup andlig verklighet: syndens frästelser kvarstår som en latens i hjärtat, och sjukdomens närvaro blir en bild för tyngden av omoralisk skuld. Vers 18 säger uttryckligen att han är nära att falla och att hans plåga alltid är inför honom. Det är inte en pessimistisk deklaration utan ett öppet erkännande av människans svaghet inför en Helig Gud, och en uppmaning till Gud att se till hans behov och att ge styrka att övervinna frestelserna och smärtan.
Huvudläxan
Huvudlärdomen i denna vers är hur ödmjuk, uppriktig bön inger styrka när man står på gränsen till att ge efter för svaghet och tydlig kroppslig och själslig smärta. När vi erkänner vår sårbarhet inför Gud, öppnar vi utrymme för Hans nåd att komma till oss. Det är en påminnelse om att vår tro inte bottnar i vår opåverkbara styrka utan i Guds trofasthet mitt i vår svaghet.
Jämförelser i Bibeln
- Mose och Paulus erkände sina svagheter inför Gud och fann tröst i Herrens nåd (exempelvis i de personliga bönerna och ropen i liknande lidandets tecken).
- Psaltaren 6 och 42–43 delar teman om inre ångest och längtan efter Guds närvaro; i båda återkallas tillit även när smärtan är överväldigande.
Relationer: Dessa turer visar att lidande inte förutbestämmer vår tro, utan kan förstärka ett beroende av Guds närvaro och nåd.
Praktisk tillämpning
Cross-references (förståelse och sammanhang)
1) Psalm 6:3–4 – betonar den fröjd som kommer när Gud hör rop av ånger och förnyelse. Förklarar hur lidande kan leda till återställning när Gud visar sin nåd. Här ser man en närhet mellan vår smärta och Guds ingripande.
2) Romarbrevet 8:26–27 – Andens hjälp i vår svaghet visar hur Guds verk kan fungera när vi inte har styrkan själva. Denna koppling betonar att vår plåga inte behöver leda till förtvivlan utan till bön och beroende.
3) Jakobs brev 1:2–4 – frestas till tålamod genom prövningar; lidande kan formar karaktären och frälsa oss från enbart vår egen kraft.
Sammanfattning
Psalm 38:18 i SV1917 fångar en enkel men djup sanning: när plåga och frestelser gör att vi känner oss nära fall, svarar Gud med nåd som stärker och bevarar. Genom ärlig bön, ödmjukhet inför vår svaghet och tro på Guds trofasthet får vi kraft att hålla fast vid hoppet även i smärta. Versen pekar inte mot en blott enkel känsla utan mot en livskraftig relation till Gud som verkar i vår svaghet.