Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 38:1 Psaltaren 38:2 Psaltaren 38:3 Psaltaren 38:4 Psaltaren 38:5 Psaltaren 38:6 Psaltaren 38:7 Psaltaren 38:8 Psaltaren 38:9 Psaltaren 38:10 Psaltaren 38:11 Psaltaren 38:12 Psaltaren 38:13 Psaltaren 38:14 Psaltaren 38:15 Psaltaren 38:16 Psaltaren 38:17 Psaltaren 38:18 Psaltaren 38:19 Psaltaren 38:20 Psaltaren 38:21 Psaltaren 38:22
Psalm 38:10 (SV1917) — När Gud känner vår trångmål
Versen uttrycker en innerlig bekännelse: Gud känner vår trängtan och vår suckan är inte dold för honom. I kontexten står psalmen som en bönepsalm där David lidit av tung kroppslig sjukdom, ånger över synd och frustation inför hot och smärta. Denna vers fångar insikten att Gud inte är distant eller likgiltig, utan närvarande mitt i lidandet och fullt uppmärksam på våra innersta bekymmer.
Central mening
Här betonas Guds allseende och omsorg: vår inre kamp är inte dold för honom. Det ligger i psalmens kärna att förtröstan inte kommer genom yttre fröjd, utan genom att själen öppnar sig inför Gud och erkänner sin svaghet inför Honom som känner allt.
Tre centrala teman
Relaterade avsnitt
- Psalm 139:1–4 – Gud känner alla våra vägar och vårt inre, innan vi uttryckt dem i ord. Denna närvaro förstärker tryggheten i att vi inte är övergivna i våra böner.
- Psalm 102:3–4 – suckan och kroppslig trötthet står i skarp kontrast till Guds eviga ömhet, och uppmanar till bönekommunion även när livet känns avlägset.
- Romarbrevet 8:26–27 – Anden hjälper vår svaghet och ber för oss med suckor som inte kan uppmätas i ord.
Genom dessa sammanlänkningar ser man hur Guds vetskap om vår inre värld byggs upp mellan Gamla och Nya testamentet och hur trons kommunikation blir en trofast följeslagare i smärta.
Praktisk tillämpning
-Kort sammanfattning
Psalm 38:10 minnar oss om att Gud helt känner vår inre trängtan. I vår smärta är ingen del av vår själ dold för honom, och vår största trygghet ligger i hans närvaro och i vår uppriktiga bön.
Kommentarintegration
Ur tidigare kommentarlitteraturens liv värt att nämna: Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar ofta hur patient, uppriktig bön och Guds närvaro i lidandet formar vår tro. Henry understryker att den uppriktiga suckan kan vara en form av tro som söker Gud mer än lättnad. Barnes framhäver Guds kännedom som ett tröstainslag mitt i prövningen, medan Clarke ser liknelsen av kroppslig sjukdom som en bild för våra andliga sjukdomar och vår dagliga beroende av Guds nåd. Inklusive citat där tillåtit av källorna: Henry beskriver att Gud ser även de tysta rop, Barnes betonar att vår suckas ärlighet varit en del av bönens språk, och Clarke anspelar på att lidandet fungerar som renande disciplin.
Sammanfattning i enlighet med SV1917-traditionen: versen uppmanar till förtröstan på Gud som känner vår djupaste trängtan. Vår ödmjuka bekännelse är inte dold för honom, och denna vetskap helgar vårt lidande med hopp om nåd.