Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 86:9 (SV1917): ”Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.”
I denna salm står en bön om nåd och trofasthet inför Gud som den universella bön som når fram till alla folk. Texten väver samman en teologisk verklighet: att Gud har gjort olika folk och att deras dyrkan en dag kommer att förenas inför honom. Denna vers ligger i ett sammanhang där David fortfarande söker Guds vägledning och nåd, samtidigt som han uppmärksammar Guds ögonblick då hedningar och deras kulturer en dag erkänner Guds suveränitet.
Central betydelse
Versen pekar fram mot en framtida, öppen erkännande av Guds namn av alla nationer. Den betonar Guds suveräna hand i att skapa ett universellt tillbedjande som inte är begränsat till Israels folk. Det är inte ett sekulärt förkroppsligande, utan en gudfruktig respons: hedningarna kommer att triumfera över sina egna gudar och tillbe Herren, i vetskap om att Herre är stort och ömtåligt i nåd.
Tre nyckelteman
Relaterade passager
– Salm 2:8–9; där Gud uppmuntrar nationerna och talar om hans kungars inflytande. Förenade med 86:9 visar dessa ord en bredare ram av Guds rike som överskrider etniska gränser.
– Jesaja 2:2–3; framtiden då hedningar kommer till Jerusalem för att lära sig fromhet och lyda Guds väg. Dessa passager stärker idén om en världsomspännande tillbedjan.
– Rom 15:11; nytestamentligt erkännande av hednafolkens tillbedjan till Gud, vilket bekräftar den gudomliga planens universella omfattning.
Praktisk reflektion
Versen uppmanar oss att se gudsplanens bredhet och vår egen del i att leva som vittnen för Guds namn. Varje troende inbillar sig inte bara att Gud är vår font av nåd, utan att hans nåd rör hela världen. Vi kallas att be för och med andra nationer, att vara öppna mot kulturella uttryck i tro och att stå fast i den sanna tillbedjan när olika omständigheter försöker dölja Jesu uppståndna herravälde.
Kort sammanfattning
Psalm 86:9 blickar fram mot en dag då alla hedningar kommer till erkännande och ära inför Herren. Det är en vision om universell tillbedjan som grundar sig i Guds suveräna hand och namnets ära. Denna vers uppmanar troende att leva i tro, förbön och öppenhet inför Gud som gör ett folk av alla folkslag.
Historiska kommentarer (utdrag i sammanfattning)
Matthew Henry:s syn på hedningars tillbedjan betonar Guds trofasthet och sinnet hos hedningar som en del av världens upprättelse. Albert Barnes framhäver Guds universella suveränitet och att alla nationer i tiden skall böja knä inför Guds namn. Adam Clarke understryker Guds rätt att låta hedningar delta i tillbedjan som en del av uppfyllelsen av LoVe, även när Israels särskilda gudstjänstdominerande roll fortfarande är central. Tillsammans bidrar dessa kommentarer till en bild av att Guds rike inte begränsas av mänskliga gränser, utan består av tillbedjan från alla folk.
Notera: Både Henry, Barnes och Clarke framhäver att den slutliga enheten i tillbedjan först står i full upplösning av hedningars och judars olika religiösa identiteter framför Gud, och att detta sker enligt Guds frälsningsplan.
Två korta cross-referenser: Salm 67:3–4; Jesaja 45:23. Dessa understryker att olika folk skall nås av Guds frälsning och ära hans namn.