Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Guds nåd är vår frigörare från dödens djup
Huvudpoängen i Psalm 86:13 är att Guds stora nåd låter den troende känna sig uppfylld av trygghet och räddad mitt i livets djupa faror. I denna bön uttrycks tillförlitlig hopp när synd och död tynger, och underskriften är att gudomlig nåd stänger dödsrikets dörrar inför den som vänder sig till Herren.
Litterär kontext
Psalmens sammanhang är en bön av tacksamhet och förtröstan i nöd. Den som skriver vänder sig till Gud som är nådig och trofast, och beskriver hur Guds nåd överträffar fara och vämjlighet. Denna vers ligger i centrala tematiken där Guds omsorg och räddning fulminerar i farans ögonblick, och där troendes rop ses som läckerhet i öppna bönerutrop.
teologisk betydelse
Orden betonar Guds överflödande nåd: den är "stor" över den troende och räddar själen "ur dödsrikets djup". Detta talar inte om en abstrakt teologi utan om en personlig erfarenhet av Guds räddning när dödsskygghet och livshot växer. Nåden här ses som aktivt ingripande—inte bara vänlig sympatihälsa utan konkret frigörelse från vad som hotar liv och livsåskådning. Synen speglar en båge mot NT:s betoning av Kristi räddning som övervinner dödens makt och ger hopp om evigt liv.
källharmonier och korsreferenser
Referenserna fungerar som belysningar över hur Guds nåd manifesteras i försoning och räddning över livets faror, liksom i en troendes överlåtelse till Gud under prövningar.
reflektionsfrågor
sammanfattning och tillämpning
Versen märker ett centralt kristet hopp: Guds nåd är stark nog att rädda själen ur dödsrikets djup. Det är inte enbart en religiös känsla utan ett erkännande av Guds praktiska ingripande i människans svaghet. Denna nåd ropar till trohet, bön och gång i förtröstan på Gud som bevarar i livets faror och säkrar vår frälsning.
Föredragen kommentarer i tidigare tidiga verk finner stöd i att Gud ofta uppenbarar sin nåd i nöden—en rörelse som funnits i flera psaltariska sånger. (Exakta små citat från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke kan nämnas endast i sammanhang där de förekommer, utan att fullt återges; deras nyanser finner man i sådana verk.)
citat från äldre källor
Ur bibelkommentarer i allmän världsrykt kan man lyfta sådana påpekan: "Guds nåd är stor över mig" och liknande formuleringar som betonar hopp och frälsning i nöden. Inga längre citat återges här utan hänvisning till de nämnda kommentatorerna vid behov.