Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 86:10 (SV1917) — Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud
Detta versavsnitt utgör en del av Davids bön i Psalm 86 där förtröstan och dyrkan går hand i hand med ödmjuk rop om Guds gudomlighet. Här lyfts en grundläggande trosbekännelse fram: Gud är stor och mäktig, och hans under gör honom unik som den levande Guden. Denna klart begripliga utsaga fungerar som motivation och riktmärke för övriga böner i psalmen.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Guds storhet står i centrum och fungerar som en källa till hopp: när omständigheterna känns överväldigande, finns det en Gud som överskriderallt mänskligt. Världen vittnar om hans ingripande och power—utan avbrott är han den som gör under. Samtidigt är det Gud allena, ett avskiljande statement som inrättar monoteismens tyngd i psalmos kallelse till tillbedjan och förtröstan.
Viktiga ord och bilder
"Stor" pekar ut Guds endsynliga och osynliga härlighet—hans omfattning och herdesskap över skapelsen. "Göra stora under" beskriver Guds aktiva ingripande i mänskliga liv, ofta genom mirakulösa tecken och förvandlingar. "Allena är Gud" avlägslar betänkligheter om andra gudar eller makter: det finns ingen rivalitet i universums herravälde. I sammanhanget av psalmen är detta ett uttryck för en tro som söker svar i bön och i Guds trogna anlete.
Relaterade passager
- Förtröstan i Guds storhet: Habakkuk 3:2 och Psalm 145:3 belyser samma tema – Guds storhet och hans oföränderliga natur. Dessa påminner om att människor kan ropa till honom i svåra dagar och att hans gärningar blir kända i tiden.
- Tillbedjan inför Guds majestät: 2 Samuel 22 och Psaltarens egen struktur uppmuntrar till uppriktig lovsång när Gud uppenbarar sin makt, och att trohet till honom ger kraft i livets strid.
Historisk beteckning ur kommentartradition
Matthew Henry samt Adam Clarke och Albert Barnes framhåller att detta ordval inte endast deklarerar Guds svaghet utan särskilt hans godhet och kärlek i ingripanden. Henry ser storheten som ett ankare för tro och trohet; Clarke betonar att Guds under ofta fungerar som bevis på hans trofasthet mot dem som ropar till honom.
Främsta poänger i praktiken
Tidsaktuell tillämpning
I dagens prövningar kan vi ropa som psalmisten: Gud är fortfarande stor; han gör under och räddar. När vi möter personliga kamper eller samhälleliga utmaningar, foi kristna sätter sin tillit till hans makt och kärlek, och vi svarar med bön och tillbedjan. Denna korta deklaration påminner oss om att Gud är den bestående referenspunkten i våra liv.
Kort korsreferenser
- Psalm 77:14: Gud visar sin styrka när han härskar över natten av problem.
- Jesaja 40:28-29: Guds oändliga kraft och uthållighet över varje trötthet.
Kommentarerna understryker att texten uppmanar tro och bön snarare än tvekan, och att trofast Gud fortsatt handlar i tider av nöd.
Sammanfattning: Psalm 86:10 svarar på ett människligt rop med en gudomlig verklighet: Gud är stor, han gör under, och han är ensam Gud. Detta blir en kärnfull inriktning för tillbedjan och beroende i allt liv.