Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 86:5 (SV1917) – Kontext och betydelse
Versen tillhör Davids Bönbok där han bekänner sin tillit till Herren och betonar Guds godhet, förlåtelse och nåd. I sammanhanget står bönen inför en uppmaning att Herren ska märka och svara på åkallan från den som söker hjälp och barmhärtighet. Psalmisten beskriver Gud inte som avlägsen eller hård, utan som en som är redo att ta emot och låta rättfärdighet möta barmhärtighet. Satsen Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig uttrycker en djup förtröstan på Guds karaktär snarare än på mänsklig rättvisa.
Central betydelse
Versen gestaltar tre centrala drag hos Gud enligt SV1917: godhet (gott vill han människan), förlåtelse (villiga att förlåta de som vänder sig till honom) och stor nåd (mångfaldigt rik i barmhärtighet mot alla som söker honom). Psalmisten uppmuntrar till ett förhållningssätt där den troende vänder sig i bön, vågar hoppas på Guds godhet och tar del av hans oförställda nåd. Att nämna “alla som åkalla dig” understryker en universell inbjudan: ingen är utanför Guds nåd om han ropar till honom.
Tre nyckeltema
Relationer och korsreferenser
En närliggande tanke finner man i flera psalmer där Guds nåd möter troende i bön (t.ex. Psalm 25:16–18; 103:8–12). Jesus lär oss att Fadern i himlen är barmhärtig mot dem som åkallar honom, vilket speglar Gamla testamentets tema i en fullare uppfyllelse i Nya Testamentet.
Praktisk tillämpning
I vardagslivet påminner versen om att bön inte behöver vara perfekt eller ytlig, utan upprättar en relation där man litar på Guds godhet och förlåtelse. När skuldhasha tynger oss eller när vi står inför upprepade misstag, kan vi vända oss till Gud i uppriktighet och erfara hans nåd som är större än vår egen bristfällighet.
Kyrkans och läsarens sedan
Versen uppmuntrar ett böneliv som är öppen för att Gud verkar som den som både hör och svarar. Den sammanfattar ett trosbaserat hopp där Guds karaktärsdrag formar vår bön och vår förståelse av honom.
Cross-referenser (kort uppräkning)
Sammanfattning: Psaltaren 86:5 påminner om att Gud är god, förlåtande och stor i nåd mot alla som vänder sig till honom. Bönens ron är att tro på hans karaktär, leva i förtröstan och ta del av den frihet och gemenskap som följer av hans nåd.
Kort fotnot om stil och källhänvisning
Texten följer SV1917; när en äldre kommentar används för tolkning nämns korta citat i sammanhanget utan att överskrida upphovsrättsliga gränser.