Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 83:18 (SV1917) – “Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.”
I sammanhanget står psalmen mot fjärran nationer och deras makt som vill förgöra Guds folk. Denna vers ligger som en bön om rättvisa och dom över Guds fiender, inte som personlig vedergällning utan som upprätthållande av Guds ära. Författaren uttrycker en stark tro att Guds namn ska erkännas när han ingriper och projicerar en bild av skam som konsekvens av upprorisk stolthet.
Central betydelse
Versen förmanar fienderna att ömma inför Guds suveräna dom. Skammen och förskräckelsen är en följd av Guds helighet och trogna löften till sitt folk. Denna bön speglar en tro att även om de ovänliga planer synes starka, står Guds dom över allt uppror och att hans namn ska bli æret bland folken.
Nyckelteman
Relationer till andra texter
• Liknande teman återkommer i psalmer som betonar Guds dom över folken och upprätthållande av hans kungarike. När en kollektiv fiende hotar Israel, framträder Guds hand som gästgivare för sin trofasta folk.
• I NT skulle liknande tankegångar finnas i bedjanden om Guds herravälde över världens makter och om rättfärdighetens dom som upprättar hans namn.
• Cross-reference: Ordspråksprincipen att varken stolthet eller planer mot Gud består länge; Guds dom kommer som en återlösande följd.
Praktisk reflektion
Versen uppmanar oss att sätta vår förtröstan till Guds rättvisa snarare än till mänsklig makt. Den uppmuntrar uppriktigt troende att söka Guds ära i motgång och att lita på att Gud verkar även när fiender verkar starka. Samtidigt påminner den om vikten av ödmjukhet inför Gud, som ensam kan uppväcka skam från de som står i uppror mot honom.
Historisk och teologisk kontext (sammanvävd insikt)
Kända äldre kommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke framför att denna vers uttrycker en domens slutledningsprincip där de som upphöjer sig mot Gud inse att deras makt är begränsad inför den Allsmäktige. Deras språk betonar att Guds ära och sökandet efter hans namn står över alla mänskliga planer. Därför uppmanas Guds folk att tåla förföljelse under Guds frälsande syfte och att försäkra sig om att Gudens dom kommer att vara rättfärdig.
Korta citat från äldre kommentatorer
Adam Clarke: ”The verb … strongly marks si, to be confounded or ashamed.”
Albert Barnes: ”They shall be ashamed that have transgressed, and confounded that have opposed the true God.”
Konkret struktur – sammanfattning
Genom psalmens bön ser vi en rättfärdig förväntan: Gud ska göras till namnet över allt och fiendernas planer möts av hans heliga dom. Texten lär att skam och förskräckelse blir deras paus i uppror, medan Guds trofasthet mot sitt folk står fast.
Kort avslutning
Versen bekräftar att rättvisa och Guds ära ska triumfera. Den uppmuntrar till tålamod i prövningar och tillförsikt i Guds slutliga dom över de som motsätter honom.
Förtrolig korsreferens
Filipperbrevet 2:9–11 illustrerar hur varje knä ska bende sig inför Kristi namn; en påminnelse om att Herrens ära kommer att manifesteras över allt och alla.