Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 6:1 2 Mosebok 6:2 2 Mosebok 6:3 2 Mosebok 6:4 2 Mosebok 6:5 2 Mosebok 6:6 2 Mosebok 6:7 2 Mosebok 6:8 2 Mosebok 6:9 2 Mosebok 6:10 2 Mosebok 6:11 2 Mosebok 6:12 2 Mosebok 6:13 2 Mosebok 6:14 2 Mosebok 6:15 2 Mosebok 6:16 2 Mosebok 6:17 2 Mosebok 6:18 2 Mosebok 6:19 2 Mosebok 6:20 2 Mosebok 6:21 2 Mosebok 6:22 2 Mosebok 6:23 2 Mosebok 6:24 2 Mosebok 6:25 2 Mosebok 6:26 2 Mosebok 6:27 2 Mosebok 6:28 2 Mosebok 6:29 2 Mosebok 6:30
2 Mosebok 6:3 (SV1917) – Förkämpan av Guds namn och uppenbarelse
Närmare kontext: I Första Mosebok och senare i Andra Mosebok skildras Guds väsen och hans förbund med Abraham, Isaac och Jakob. Här ingriper Gud i en tid då folket Israel inte ännu var befriat ur Egyptens slaveri. Texten står i den längre dialogen där Herren upprepar sitt löfte till Moses om befrielse och uppdraget att leda folket ut ur Egypten.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
6:3 kontrasterar två sätt på hur Gud uppenbarar sig: “Gud den Allsmäktige” (elohim šadday) och “HERREN” (Jahve). Innan denna episod hade Gud uppenbarat sig för patriarkerna med namnet Gud den Allsmäktige, men under namnet HERREN var han icke känd av dem. Detta pekar mot en utveckling i relationen mellan Gud och hans folks tro: Gud är samtidigt den kraftfulle skaparen och den personlige, förbundsgode som vill ha ett närmare, personlig relation med sitt folk. Genom att låta Israels ledare Jesus/Moses lära känna honom under namnet HERREN förstår man att Guds trogna förbund kräver inte bara makt utan också tro och lydnad.
Viktiga ord och bilder
Relaterade texter
– 2 Mosebok 3:14 där Gud uppenbarar sig som “Jag är den jag är” och kopplar sitt namn till evig närvaro. Förklarar hur Guds självförklaring framkallar tro och kallelse.
– 2 Mosebok 15:11 visar elohim šadday i praktisk frimodighet inför Guds väldiga verk.
– 1 Mosebok 17:1, där Gud först ger Abraham namnet som “Gud den Allsmäktige” och etablerar ryggrad för framtida förbund.
Cross-referenser med kort förklaring
– Relationen mellan Guds makt och hans närvaro: ta hänsyn till 2 Mos 6:2–3; Gud uppenbarar sig som Allsmäktig och som HERREN, vilket bär i sig både majestät och omtanke.
– Förbindelsen mellan namnet HERREN och förbundet: Jfr 3:15–16, där Gud ger sitt namn och uppdrag.
Nutida tillämpning
Texten uppmanar troende att se Gud inte bara som kraftkälla utan som en personlig Gud som vill leda och närvara i vardagen. När vi möter livets utmaningar—vitt skede av livets nya uppdrag eller prövningar—kan vi vila i Guds allmakt samtidigt som vi förlitar oss på hans tillförlitliga närvaro som HERREN. Det kräver mod och lydnad, men också en tro som vågar närma sig honom i bön och tillbedjan med det namn han har gett.
Sammanfattning: Texten visar utvecklingen från Guds kraftfulla gåva till ett vardagligt, löftesfyllt förbundsnamn. Genom Guds uppenbarelse som Allsmäktig och som HERREN bjuds Israels folk in i ett liv där böner och lydnad förenas i förväntan på befrielse och ledning.
Exakta korta citat från äldre kommentatorer nämns endast när de tydligt förekommer i textens sammanhang: Matthew Henry betonar hur namngivelsen speglar ett steg i Guds självförklaring; Albert Barnes framhäver det personliga tilltalet i HERRENs namn; Adam Clarke understryker pålitligheten i Guds förbund. Inga längre citat används om ej explicit återgivet.