Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Salomos psalm 83:11 (SV1917) i sammanhanget
I denna psalm anges olika nationer som gör uppror mot Guds folk och mot Guds egen avsikt i världen. Vers 11 är en del av ett klagorop där psalmisten betonar att Guds dom kommer över de som förråder och motarbetar hans sak. Denna vers fångar bilden av att de fiender som står i strid mot Israels folk till sist skall möta Guds rättvisa och deras planer blir meningslösa. Den som läser i sammanhanget ser en uppmaning till förtröstan på Gud som mäktigt ingriper till sitt namn och sin härskaravs ära.
Central betydelse
Versen pekar på Guds suveränitet över historien och extraordinära konsekvenser för dem som överger eller förtrycker hans folk. De som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken väcker bilden av total förintelse eller underkastelse under Guds dom. I SV1917 speglas detta som ett tydligt uttryck för att deras öde blir deras försörjningens slut, ett bildligt sätt att säga att djup nederlag följer deras planer.
Tre centrala teman
Relaterade passager och jämförelser
– Liknande teman finns i andra psaltar där Guds fiender kommer att möta hans dom och där hans folk uppmanas att lita på honom när hoten är som störst. Exakt textnummer nämns inte här men en gemensam tråd är Guds trofasta beskydd samt att upprättelse tillkommer dem som står i trohet till honom.
– I andra delar av Bibeln ser vi att utvalda Guds folk ofta står inför fiender som försöker förgöra deras hopp, men Guds ingripande leder till en ny ordning där fiendernas planer går förlorade (t.ex. vad som uttrycks i tidigare historiska berättelser om dom och seger).
Praktisk tillämpning
Versen uppmanar trofasta människor att hålla sig till Gud när hoten känns överväldigande. Om omständigheterna ser mörka ut, påminns vi om att Guds rättvisa och hans trohet står över våra uppgifter och våra planer. Hoppet ligger i att Gud kan vända konflikter till hans ära och vår frid när vi håller fast vid honom.
Korta reflektioner
1) Hur kan jag lita mer till Guds rättvisa när jag ser orättvisor i världen? 2) På vilka sätt kan jag be om styrka att stå kvar i tro när hoten mot tro och gemenskapen känns starka? 3) Vilka praktiska steg kan jag ta för att stärka gemenskapen där jag lever i enlighet med Guds vilja?
Sammanfattning
Salmos 83:11 i SV1917 förkunnar att Guds fiender och deras planer inte består inför honom. Genom en bild av gödning som används på marken visar texten hur deras arbetsinsatser omvandlas till ett vittnesmål om Guds dom. Förenat med psalmen som helhet, uppmanar versen till tillit till Gud och hopp i hans framgång över ondskan, eftersom han är den som upprätthåller och skyddar sitt folk.
Kyrkopssynkronisering – några korta källhänvisningar
Denna passage kan påminna om hur Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke belyser Guds rättvisa och hans ingripande till vårt förstånd när fienderna försvagas. Innehållet i deras äldre verk understryker ofta Guds trofasthet mot sitt folk och att gudomlig dom följer männens uppsåt. Kortare citat kan förekomma i deras arbeten: Henry betonar ofta Guds suveränitet, Barnes fokuserar på att Gud judar och hedningar omväxlar i rättvisa, Clarke framhäver att Guds dom är försonad med hans helighet.