Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 78:1 Psaltaren 78:2 Psaltaren 78:3 Psaltaren 78:4 Psaltaren 78:5 Psaltaren 78:6 Psaltaren 78:7 Psaltaren 78:8 Psaltaren 78:9 Psaltaren 78:10 Psaltaren 78:11 Psaltaren 78:12 Psaltaren 78:13 Psaltaren 78:14 Psaltaren 78:15 Psaltaren 78:16 Psaltaren 78:17 Psaltaren 78:18 Psaltaren 78:19 Psaltaren 78:20 Psaltaren 78:21 Psaltaren 78:22 Psaltaren 78:23 Psaltaren 78:24 Psaltaren 78:25 Psaltaren 78:26 Psaltaren 78:27 Psaltaren 78:28 Psaltaren 78:29 Psaltaren 78:30 Psaltaren 78:31 Psaltaren 78:32 Psaltaren 78:33 Psaltaren 78:34 Psaltaren 78:35 Psaltaren 78:36 Psaltaren 78:37 Psaltaren 78:38 Psaltaren 78:39 Psaltaren 78:40 Psaltaren 78:41 Psaltaren 78:42 Psaltaren 78:43 Psaltaren 78:44 Psaltaren 78:45 Psaltaren 78:46 Psaltaren 78:47 Psaltaren 78:48 Psaltaren 78:49 Psaltaren 78:50 Psaltaren 78:51 Psaltaren 78:52 Psaltaren 78:53 Psaltaren 78:54 Psaltaren 78:55 Psaltaren 78:56 Psaltaren 78:57 Psaltaren 78:58 Psaltaren 78:59 Psaltaren 78:60 Psaltaren 78:61 Psaltaren 78:62 Psaltaren 78:63 Psaltaren 78:64 Psaltaren 78:65 Psaltaren 78:66 Psaltaren 78:67 Psaltaren 78:68 Psaltaren 78:69 Psaltaren 78:70 Psaltaren 78:71 Psaltaren 78:72
Huvudpoäng: Guds troget ledande till det land han ägde
Psalm 78:54 (SV1917): "Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat." Denna vers ligger i en längre repetition av Guds underbara ledning under Israels vandring, där Herren åter ger sig bemäktigande av fiendernas mark och leder folket till ett särskilt sätt att möta honom. Centralt står att Herren själv verkar och tillåter folket att nå ett särskilt, heligt syfte genom sin starka hand.
Litterär kontext
Psalmens bokstavliga sammanhang är en minnesvers som återknyter till Guds tidigare gärningar: befrielsen från Egypten och Israels erövring av landet. Här vävs påminnelsen om landets tillgång samman med dynan av Guds auktoritet och trohet. Bergsbilden tjänar som en biblisk symbol för införlivning och privilegiet att leva i Guds närvaro. Versen betonar att det är Gud som har förvärvat landet åt sitt folk och att deras ingång till landet är ett resultat av hans hand och hans beslut, inte en mänsklig insats i sig.
Teologisk betydelse
Texten understryker Guds suveräna initiativ i Israels historia. "Det berg som hans högra hand hade förvärvat" pekar på Herrens personliga, aktiva engagemang i folket och i deras gudstjänstliv. Det är inte bara ett geografiskt land utan ett heligt sändningsområde där Guds närvaro och lag skall främjas. Detta bekräftar ett tema i PSALMERna: Gud leder sitt folk till ett särskilt mål genom trohet, kraft och vishet, och folket får svara i tro och lydnad.
Historisk-kirkelig hänvisning
De klassiska kommentarer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke hjälper oss att se hur landets tillgång blir ett tecken på Guds trohet och hans löften. Henry betonar ofta hur Guds aktiva ingripande uppmuntrar folket till trofasthet; Barnes lyfter fram landets helighet som ett moraliskt och andligt mål; Clarke framhäver att invigningen till landet illustrerar Guds utvalda kurs för Israel. Gemensamt är att landets erhållande inte enbart är territoriell vinst, utan en gudgiven kallelse till gudsdyrkan och trofasthet.
Korsreferenser
- Ps 105:24–26: Guds ledning av hans folk tills dess att de får arvet. Förklarar hur Herren förvärvar och bevarar sin arvslott.
- Josua 1:6–9: Herrens uppmaning till ledarskapet att vara stark och modig när de går in i det land han förvärvat.
- Hebr 11:8–10: Abraham som vandrar mot ett hemland, ett som Gud skall ge, vilket belyser tro och löfte kring land som symbol för gudsrelationen.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Versens kärna är Guds aktiva ledning mot ett särskilt mål – att låta folket få tillgång till ett heligt land genom hans kraft och beslut. Det påminner oss om att våra sista mål och våra vägar inte är enskild mänsklig prestation utan ett resultat av Guds trofasthet. Vår uppgift är att svara i tro, tillbedjan och lydnad, så att det vardagliga livet speglar den relationen som landet symboliserar.
Quotationsfrom sammantaget: Författarnas noter erbjuder ett tydligt stöd i tolkningen. Om man vill hänvisa till deras ord i korta citat finns följande kända formuleringar att överväga i sammanhanget: Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke används som referenspunkter, utan att deras exakta efterföljda ord återges här i fulltext utan sammanhang.