Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 78:1 Psaltaren 78:2 Psaltaren 78:3 Psaltaren 78:4 Psaltaren 78:5 Psaltaren 78:6 Psaltaren 78:7 Psaltaren 78:8 Psaltaren 78:9 Psaltaren 78:10 Psaltaren 78:11 Psaltaren 78:12 Psaltaren 78:13 Psaltaren 78:14 Psaltaren 78:15 Psaltaren 78:16 Psaltaren 78:17 Psaltaren 78:18 Psaltaren 78:19 Psaltaren 78:20 Psaltaren 78:21 Psaltaren 78:22 Psaltaren 78:23 Psaltaren 78:24 Psaltaren 78:25 Psaltaren 78:26 Psaltaren 78:27 Psaltaren 78:28 Psaltaren 78:29 Psaltaren 78:30 Psaltaren 78:31 Psaltaren 78:32 Psaltaren 78:33 Psaltaren 78:34 Psaltaren 78:35 Psaltaren 78:36 Psaltaren 78:37 Psaltaren 78:38 Psaltaren 78:39 Psaltaren 78:40 Psaltaren 78:41 Psaltaren 78:42 Psaltaren 78:43 Psaltaren 78:44 Psaltaren 78:45 Psaltaren 78:46 Psaltaren 78:47 Psaltaren 78:48 Psaltaren 78:49 Psaltaren 78:50 Psaltaren 78:51 Psaltaren 78:52 Psaltaren 78:53 Psaltaren 78:54 Psaltaren 78:55 Psaltaren 78:56 Psaltaren 78:57 Psaltaren 78:58 Psaltaren 78:59 Psaltaren 78:60 Psaltaren 78:61 Psaltaren 78:62 Psaltaren 78:63 Psaltaren 78:64 Psaltaren 78:65 Psaltaren 78:66 Psaltaren 78:67 Psaltaren 78:68 Psaltaren 78:69 Psaltaren 78:70 Psaltaren 78:71 Psaltaren 78:72
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen. (Psaltaren 78:17, SV1917)
Direkt betydelse
Psalmens vers berättar en påminnelse om israeliternas upprepade trots och olydnad mot Gud under ökenvandringen. Trots Guds under och ledning fortsätter folket att synda och vägra underkasta sig den Högstes råd.
Bakgrund och sammanhang
Psalm 78 är en historikpsalm som författarens syfte är att minnas Guds under och människornas otålighet. Den belyser hur Gud handlade med vrede och nåd över Israels stam, särskilt i öknen där deras envishet manifesterades gång på gång. Versen här koncentrerar sig på det mänskliga motståndet mot Guds heliga vilja, trots uppenbara tecken på hans trofasthet.
Interpretativa iakttagelser
- Liknelsen av “sindrome” i öknen pekar på en livlös cykel: Guds godhet möts av människans hårda hjärtan.
- Gensträvigheten mot den Högste avslöjar människans benägenhet att tvivla när rutin och behov möter deras egen vilja.
- Trots upprepade misslyckanden behåller Gud sin trofasthet och påminner om att omvändelse är möjlig även i utsatthet.
Nyckelord och teman
- Trotsighet och motstånd mot Gud
- Guds tålamod och rättvisa
- Minnets kraft och pedagogik i ökenberättelsen
Korsreferenser och samband
- Psaltaren 95:8–11: Om uppmaningen att inte förhärda hjärtat som i Meribas och Massa i öknen. Förklarar hur otålighet får konsekvenser för släktled och relationen till Gud.
- 1 Kor 10:6–11: Nytestamentliga påminnelser om ökenhändelsernas exempel som läxor för troende: följa Jesus och undvika frestelser som får hjärtat att vändas bort från Gud.
- Hebreerbrevet 3–4: Varningar om att inte förhärda hjärtat i frestelse, men uppmuntran till vila i Kristus där vissa av Israels synders resultat undviks.
Observerade bidrag från äldre kommentatorer (sammanlänkade insikter)
- Matthew Henry påpekar att Israels synd visade en naturlig benägenhet att gå sin egen väg, och att Gud i sin barmhärtighet ofta drar dem tillbaka genom tuktan och tillskriver deras upplevelser till sin nåd.
”Det är en varning att man inte förlitar sig på det yttre tecken utan söker Gud av hjärtat.”
– Albert Barnes framhäver att uppförandet i öknen demonstrerar mänsklig oförmåga att förstå Guds sätt utan uppenbarelse och att tuktan ofta följer vrede, men syftar till omvändelse.
– Adam Clarke betonar att människors envishet ofta övervinner deras förstånd, men Gud låter inte sina löften misskännas; hans rättvisa och nåd går hand i hand.
Sammanfattningstema
I denna vers möts en frestad disciplin och Guds trofasthet. Folket upprepar sin olydnad i öknen, men ögonblicket av trots bliver en del av den större gudomliga pedagogik som leder till omvändelse och kunskap om Gud.
Praktisk tillämpning
- Reflektera över hur motstånd ofta speglar vår egen oförmåga att lita på Gud i prövningar. - Söka en ännu djupare tillit till Guds ledning även när tecken och omständigheter inte känns tydliga. - Öva ödmjukhet inför Guds ord och vara villig att ompröva våra liv in under hans vishet i vardagen.