Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 78:1 Psaltaren 78:2 Psaltaren 78:3 Psaltaren 78:4 Psaltaren 78:5 Psaltaren 78:6 Psaltaren 78:7 Psaltaren 78:8 Psaltaren 78:9 Psaltaren 78:10 Psaltaren 78:11 Psaltaren 78:12 Psaltaren 78:13 Psaltaren 78:14 Psaltaren 78:15 Psaltaren 78:16 Psaltaren 78:17 Psaltaren 78:18 Psaltaren 78:19 Psaltaren 78:20 Psaltaren 78:21 Psaltaren 78:22 Psaltaren 78:23 Psaltaren 78:24 Psaltaren 78:25 Psaltaren 78:26 Psaltaren 78:27 Psaltaren 78:28 Psaltaren 78:29 Psaltaren 78:30 Psaltaren 78:31 Psaltaren 78:32 Psaltaren 78:33 Psaltaren 78:34 Psaltaren 78:35 Psaltaren 78:36 Psaltaren 78:37 Psaltaren 78:38 Psaltaren 78:39 Psaltaren 78:40 Psaltaren 78:41 Psaltaren 78:42 Psaltaren 78:43 Psaltaren 78:44 Psaltaren 78:45 Psaltaren 78:46 Psaltaren 78:47 Psaltaren 78:48 Psaltaren 78:49 Psaltaren 78:50 Psaltaren 78:51 Psaltaren 78:52 Psaltaren 78:53 Psaltaren 78:54 Psaltaren 78:55 Psaltaren 78:56 Psaltaren 78:57 Psaltaren 78:58 Psaltaren 78:59 Psaltaren 78:60 Psaltaren 78:61 Psaltaren 78:62 Psaltaren 78:63 Psaltaren 78:64 Psaltaren 78:65 Psaltaren 78:66 Psaltaren 78:67 Psaltaren 78:68 Psaltaren 78:69 Psaltaren 78:70 Psaltaren 78:71 Psaltaren 78:72
Psaltaren 78:32 (SV1917) – Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under
I Psaltaren 78 avser psalmisten Israels historia och Guds tålamod under deras vandring. Vers 32 rör vid ett återkommande mönster: trots Guds under och uppenbarade godhet fortsatte folket att synda och vägrade lita på Hans ingripanden. Föregående vers beskriver hur Gud underlade tecken och under, men människorna förhöll sig fortfarande fjärran, oförmögna att helt och fullt lita på Hans räddning. SV1917 uttrycker ofta denna konflikt mellan gudfruktig korsträckt tro och frestelsen att vara självständiga i sina beslut.
Kärnmening och centralt innehåll
Versens centrala budskap är att tecken på Guds trofasthet inte alltid leder till omvändelse när människan saknar tro och lydnad. Under och underverk motiverar inte tro i sig självt; tro är ett antal mandat som svarar på Guds kall eller uppmaning. Här framhävs en tendens hos folket att fortsätta synda trots uppenbarelsen av Guds nåd och kraft.
Två eller tre nyckelteman
Kopplingar till andra bibelställen
Liknande teman återkommer i Hebreerbrevet 3–4 där otålighet och otillförlitlig tro orsakar ett vattenlösande av vilopauser. I II Krönikeboken 36 visas hur Israels motstånd mot Guds kallelse leder till konsekvenser trots profeters varningar. Dessa hänvisningar uppmanar läsaren att se tro som ett aktivt svar på Guds misskända kommunikation och inte som tecken i sig.
Praktisk reflektion
Versen bjuder oss att överväga hur vi svarar på Guds uppenbarelse i våra liv. När vi möter Guds bekräftelser och svar, är vårt svar att lita helt, överlämna vår vilja och leva efter Hans ord? Att hålla fast vid tro även när vädret känns motigt prisar Guds trofasthet och stärker vår vandring.
Sammanfattning
Psalmens vers 32 visar att Guds understöd inte automatiskt avleder tro. Folket syndade vidare och förlitade sig inte fullt ut på Herren. Men detta ropar till omvåning och ett liv som svarar i tro och lydnad inför Hans uppenbarelse och nåd.
Notering om klassiska kommentarer (utdrag): Denna passage har ofta betonats av äldre kommentatorer för att visa hur tecken och under inte ersätter tro. Hanleys tankar om folks vana att trotsa underens kallelse finns i deras betraktelser över salmtextens historiska repetitioner. Barnes och Clarke framhåller att människans onda hjärta ofta förblindas även när Gud uppenbarar sig i kraft. Deras äldre ordval ger insikter om hur troens attityd formar vår relation till Gud.
Två korta citat som är relevanta: “likväl syndade de alltjämt” betonar kontinuiteten i synd, och “trodde icke på hans under” betonar tvivlet på Guds bemärkta ingripande. Dessa uttryck används ofta av klassiska kommentatorer för att visa spänningen mellan Guds nåd och människans fria svar.