Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 49:1 Psaltaren 49:2 Psaltaren 49:3 Psaltaren 49:4 Psaltaren 49:5 Psaltaren 49:6 Psaltaren 49:7 Psaltaren 49:8 Psaltaren 49:9 Psaltaren 49:10 Psaltaren 49:11 Psaltaren 49:12 Psaltaren 49:13 Psaltaren 49:14 Psaltaren 49:15 Psaltaren 49:16 Psaltaren 49:17 Psaltaren 49:18 Psaltaren 49:19 Psaltaren 49:20
Salomos psalm 49:9 (SV1917)
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid.
Nära kontexten och grundstenar
I Psalmernas bok står denna vers inom en längre dikt som behandlar rikedomars oförmåga att ge varaktig trygghet. Författaren uppmanar läsaren att inte förlita sig på materiella rikedomar eller beröm hos andra när döden närmar sig. Istället pekar han mot en lösning som överskrider världsliga värden: människans egen dödelighet och Guds rättfärdiga dom.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten understryker Guds fullständiga suveränitet över liv och priset för en människas själ. Den inbjuder till en inställdhet där man står inför sin Skapare och sin sanna kapacitet – inte att köpa sig fri genom rikedom, utan att finna vila i Guds nåd och rättfärdighet. Denna ton överensstämmer med ett åkallon sätt att se pengar som något som inte kan köpas fri från gudomlig dom eller evig realitet.
Viktiga ord och bilder
Här möter vi bilden av ett lösen (pris eller lösensumma) som inte räcker till evig fritagelse. Det pekar mot något större än mänsklig ekonomi: bara Guds nåd kan föra till frid inför evigheten. Att priser inte kan betalas till evig tid innebär att ingen summa här i världen kan helt avlösas av rikedomens kraft.
Relation till andra bibelställen
- Ordspråken och Predikaren talar också om att rikedom ofta vill vinna människans trofasthet, men människans livsand är avsiktligt kort. Förbindelsen med Predikaren 5:9-15 och Ordspråken 11:4 innebär att rikedom inte räddar från döden eller från Gud.
- Kristna teman i Nya Testamentet belyser att priset för frihet inte kan köpas med pengar utan är en gåva i Kristus (1 Tim 6:7-12). Denna anknytning förstärker poängen att evig lösenskap kräver något mycket större än jordisk rikedom.
- Psaltaren 18:31 och Habackuk 2:9-10 speglar samma farhåga att lidelse och välstånd inte ger evig säkerhet utan lydnad inför Gud.
Praktisk tillämpning för vår tid
Koppling till tolkningar
Denna vers har gett upphov till olika äldre kommentarer som betonar att priset för en människas själ inte är något som pengar kan förvärva eller lösa. Som Matthew Henry påpekar i sin kommentarerv, visar texten människans brist och Guds stiftelse om frälsning, där ingen summa mänsklig visdom kan ersätta Gud nåd.
I Albert Barnes’ verk framträder betoningen på att jordiska rikedomar inte avlöser värdigheten av själen inför Gud eller rättvisans krav. Adam Clarke lyfter fram att priset, även när det anses dyrt, inte når fram till evigheten utan endast Guds nåd i Kristus kan erbjuda verklig lösning.
Givet sin sammanlänkning med andra visdomsrekommendationer, bör svaret på att det dyrbara priset inte räcker vara att söka Gud och leva i tro, i lydnad och i hopp om evig gemenskap hos honom.
Sammanfattning
PS 49:9 i SV1917 påminner att rikedomar och mänskliga pris inte räddar själen eller ger evig frid. Det krävs Guds nåd – en lösning som mänsklig valuta inte kan köpa. Genom att hålla detta i fokus får vi en sund distans till jordiska rikedomar och ett liv som söker Gud först.
Not: Texten nämner ofta synpunkter i tidigare kommentarer ( Matthew Henry, Albert Barnes, Adam Clarke) utan att återge hela citat; exakta korta citat från dessa kommentatorer anges endast när de är tydligt använda i sammanhanget.