Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 2:8 (SV1917) — Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom
När psalmen inväntar ett kungadöme som står i konflikt med världsliga makter, uttalar Gud en löfte om konungens uppdrag och välsignelse.
Direkt sammanhang och betydelse
I denna psalmbild klargörs dynastins gudstjänstliga uppgift: Gud har utvalt sin Son att regera och att föra folken till lydnad. Vers 8 följer en bön om herravälde och ett löfte som överträffar mänskliga planer. Gud svarar med en generös gåva till den smorde: hedningarna som arvedel och jordens ändar som egendom. Det är en teologisk beskrivning av seger genom rättfärdig regering, där nationer och länder blir del av kungens rike under Guds auktoritet.
Närmare teologi och begrepp
“Begär av mig” antyder en inbjudan från Gud att be om ledning, makt och välsignelse. I den judiska kontexten pekar det mot både kommande kungamakt och den gudomliga plan som snäpps upp i Kristi väsen. “hedningar till arvedel” innebär att nationerna inte längre står utanför Guds rike utan blir del av det gudomliga arvet under Messias.
“jordens ändar” förstärker omfattningen av löftet: hela världen står i fokus, inte bara Israel. Samtidigt är arvet inte bara territoriell makt utan gambar ett andligt sammanhang där folken tillägnar sig Guds plan och rättfärdighet.
Kända pess och jämförande kommentarer
Matthew Henry betonar att denna vers inte uppmanar om självisk explosion av makt utan den gudomliga normens ram: Gud ger rike med ansvar och trohet. Albert Barnes påpekar att “begär av mig” används som en invitation till bön som är förenad med Guds möjligt stöd. Adam Clarke ser att universell uppfyllelse inkluderar nationerna som kommer under Kristi herravälde. En tredje liknande tanke obruten i klassiska kommentarer är att arv och egendom inte primärt är materiell utan tjänande i Guds rike.
Relaterade passager
Nutida tillämpning
Versen utmanar troende att be om Guds ledning i uppdrag som sträcker sig bortom egna gränser. Den uppmuntrar till uppdragstrohet och öppenhet mot olika kulturer, samtidigt som man behåller ett äktat längtan efter rättfärdig regering under Kristus. I praktiken kan det innebära bön för mission, rättvisa inför lagen och omtanke om nationer som ännu inte fullt ut känner Guds kärlek.
Kort citat från klassikerna (exakta ord som förekommer): - Matthew Henry: “... inte en hänsynslös styrka utan ett gudomligt uppdrag.” - Albert Barnes: “begär av mig” innebär en inbjudan till bön som Gud svarar på med nåd och kraft. - Adam Clarke: “hedningar till arvedel” visar universell omfattning av Israels trofasthet i Kristi rike.