Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt av Psaltaren 2:7 (SV1917)
I denna vers återges en samstämmig bild av den kärvheaded ESTE av Davids psaltar som räcker in i Naturlig uppmaning: Guds Son blir utsänd av Fadern som sin särskilde Kung och Tempel i den ström av prövningar som följer när hedna folk och kungar gör uppror. Versens ton är auktoritativt befäst av himmelskt beslut och syftar till den messianska kontexten som senare i NT förstås i Jesu ankomst som Guds Son.
Versens plats i kapitlet
I psaltaren som helhet behandlas ofta kungligheten och skeendet inför världens opposition mot Guds rike. Kapitel 2 fungerar som en kontrastrik inledning där människors uppror ställs mot Guds suveräna plan. Här citeras ett ord som klargör identiteten och uppdraget: Gud har begåvats sin Son med ett särskilt utpekande och legitimerande beslut.
Närliggande andlig huvudpoäng
Vems beslut är det? Det är Fadern som offentligt erkänner Sin Son och bekräftar Hans unika relation: "Du är min Son, jag har i dag fött dig." Denna bekräftelse markerar Jesu gudomliga auktoritet och uppdrag som Kung över hela världen, där tron på Kristus kräver ett personligt mottagande av Honom som Frälsare och Herre.
Jämförelser med närliggande bibelställen
Kommentar: Även om psalmen i första hand kan helt ses som konungslig psalt, får vi genom NT en tydlig dimension: Guds Sonlighet och uppdrag är centrala. Denna vers fungerar som en teologisk måttstock för identitet och auktoritet i den messianska förväntan.
Praktisk tillämpning
Viktiga tvärslinjer (kortfattade hänvisningar)
Psalmens centrala tema om Guds Son och auktoritet speglas i:
Sammanfattning
PS 2:7 presenterar en tydlig bild av ett gudomligt beslut som upphöjer och bekräftar Guds Son i sin kungliga uppgift. Denna bekräftelse är inte bara en historisk deklaration utan en nyckel till Kristi identitet och Vår relation till Honom i tro, lydnad och hopp – att han är den som Gud i dag har fött till Kung och Herre över världen.
Orsaker och citat från tidig kristen kommentar (användbara formed citat):
Matt Henry, Albert Barnes och Adam Clarke har i sina verk ofta lyft fram den auktoritära och messianska betydelsen i Psaltaren 2:7. Exakta korta citeringar som nämns i arbetet: “Du är min Son, jag har i dag fött dig.” (fritt återgivning, noterat i arbeten som behandlar salmens messianska tolkning).