Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 2:2 (SV1917): Skriften i fokus
Omedelbart sammanhang: Psalmerna placeras inom en samling kända som kungssånger och klagosånger som ofta hämtar sina bilder från kungligt liv och världens stormar. Detta verspar talar om hur de jordiska makthavarna reser sig upp och hur de tillsammans rådslår mot Herren och hans smorde. Budskapet tar sikte på en kontrast mellan mänsklig upproriskhet och Guds suveräna plan.
Vad texten avslöjar om Gud och tron
Texten visar att Gud inte tyst observerar människors uppror. Han står som förstämma i himlen, och hans smorde – dvs. den som utsetts av Gud (Messias) – står i centrum för de anklagelser eller hot som finns i världen. Det framhävs att människors planer står i stark konflikt med Guds rike, och att Gud ändå har en bestämd inverkan på historiens gång. Detta är en påminnelse om Guds överhöghet och att världens makthavare inte kan upphöja sig över hans vilja.
Viktiga ord och bilder
Kopplingar till andra texter
Gällande tillämpning idag
Texten uppmanar till trofasthet i en tid när maktspel och världsliga planer tycks dominerar. Den påminner om att våra liv är del av ett större gudomligt skeende där människors planer behöver sättas i relation till Guds plan. Församlingen och den troende uppmanas att söka visdom hos Herren innan de lutar sig mot råd från världen. Det är en inbjudan att pröva sina nationella och personliga prioriteringar mot Guds rike och rättfärdighet.
Historisk kommentar i korta ordalag
Kommentarer från äldre källor understryker att detta är en kontrastrik bild: jordens makthavare som försök att stiga upp mot Herren och hans smorde blir föremål för Guds plan och dom. De kristna traditionerna ser detta som ett fundament för att förstå Jesu uppdrag och den tidiga kyrkans uppfattning om världens vallning mot Guds rike.
Två–tre snabba korsreferenser
Ps 1:1–2 – glädjen i att känna Herren och leva enligt hans råd.
Jes 9:6–7 – kung som regerar i rättfärdighet, som Guds utvalde och smord.
Heb 1:8–9 – Sonen som överträffar änglarnas och världens kungar genom evig tron och rättfärdighet.
Uttryck som kan citeras kort i sammanhanget: Det är inte tydligt i hela texten att en fullständig fras från Henry, Barnes eller Clarke används i denna specifika översättning, men deras principer om Guds suveränitet och mänsklighetens uppror bidrar till förståelsen av detta versarbete.