Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 147:1 Psaltaren 147:2 Psaltaren 147:3 Psaltaren 147:4 Psaltaren 147:5 Psaltaren 147:6 Psaltaren 147:7 Psaltaren 147:8 Psaltaren 147:9 Psaltaren 147:10 Psaltaren 147:11 Psaltaren 147:12 Psaltaren 147:13 Psaltaren 147:14 Psaltaren 147:15 Psaltaren 147:16 Psaltaren 147:17 Psaltaren 147:18 Psaltaren 147:19 Psaltaren 147:20
Psaltaren 147:19 (SV1917) – Förkunnat nådigt ord till Jakob
I sin återkommande sammanfattning av Israel och Guds folk framställer psalmen hur Herren i sin omsorg och makt visar sin närvaro genom att tala. Versen säger: Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. I sammanhanget beskriver psalmen Guds omsorg om Jerusalem och Juda, där han ger det vägledande ordet som styr, uppmuntrar och rättar.
Central betydelse
Budskapet koncentreras till att Guds ord inte är abstrakt eller avlägset, utan anges till ett specifikt utval av människor. Genom sitt ord visar Gud hur livet ska levas i gemenskap med honom. Det understryker både kunskapens givande om lagen och den särskilda relationen till Jakob/Israel som mottagare av detta uppenbarelseord.
Huvudteman
Särskilda jämförelser och teman i körda kommentarer
Språket speglar en traditionell syn där ordet från Gud är både lag och liv. Filosofiskt tas upp i flera äldre teologiska kommentarer:
Matthew Henry:s blickpunkt betonar att Guds ord fungerar som regler för liv och som grund för religiös tro samt som en tråd som binder det utvalda folket till Gud. Han noterar att orden är till Jakob, det vill säga till det folk som lever i förbund med Gud och som får vägledning genom hans lag.
Albert Barnes:s syn framhäver att lagen och rättvisan kommer som ord som formar samhällets moral och rättvisa. Genom att höra och följa detta ord överlever nationen i Guds närvaro.
Adam Clarke:s poäng är att de stadgar och rätter som nämns visar Guds praktiska omsorg: varje del av lagen är avsedd att leda till ett liv i helighet framför Gud och till gemenskapens välstånd.
Korsreferenser
Enlighetens tema återkommer i andra psalmer där Guds ord leder och lovar synlighet i praktiskt liv, t.ex. att lyssna till Guds bud ger vishet (jämför Psalm 119). Samt hur Guds ord fungerar som ljus i vägen (jämför Psalm 19). Till och med i profetiska texter finner man kallelse att följa Herrens ord som vägledande princip för rättfärdighet.
Praktisk tillämpning
Versen utmanar till regelbundenhet i att ta till sig skriften som levande ord. Hur lever vi som del av Jakobs ättlingar i dag? Denna text uppmuntrar till att låta Guds stadgar och rätter prägla vardagens beslut, att vår gemenskap formas av tro och lydnad snarare än av sedvänja eller egen vilja.
Avslutande sammanfattning
Psaltaren 147:19 förklarar Guds närvaro genom sitt tydliga ord till Jakob och Israel. Det ordet ger vägledning, regler och rättvisa som formar ett folk i förbund med Gud. Genom att vara mottagare och lydare av detta ord upplever man Guds närvaro och gemenskap i livet.