Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 130:4 i SV1917 – "Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig"
Det omedelbara sammanhanget: Denna psalm är en pilgrimspsalm som sjungs av dem som trånar efter Gud från djupet. Vers 4 står som en nyckel som klargör varför Gud lidit tåla människans rop om nåd: det är förlåtelsen som gör det möjligt att närma sig Gud i fruktan och ödmjukhet. Själavandringen börjar inte i människans egen värdighet utan i Guds väldiga nåd, som upprättar en relation med Skaparen.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten pekar mot Guds ovillkorligt förlåtande nåd. Förlåtelsen är given av godo och står i centrum för människans relation till Gud. Att förlåta öppnar vägen till en helad relation; fruktan för Gud förnyas inte som rädsla utan som respekt inför en trofast och barmhärtig Gud. På så sätt uppmuntras troende att söka Gud i ödmjukhet och tacksamhet, inte i stolthet eller självförklarad rättfärdighet.
Några nyckelord och bilder
Korrelerande bibelställen
Harmoni finns med andra psalmer där nåd och hopp står i centrum, samt i Nya testamentet där förlåtelse ges som grunden för vår relation till Gud. Exempel:
Kommentarerna från klassiska teologer betonar att nåden är initiativet från Gud, inte vår egen förtjänst, och att frukten av detta förhållningssätt är gudsfruktans öppenhet i hjärtat.
Historiskt intryck – korta citat att känna till
Matthew Henry noterar att förlåtelsen är grunden för vår frid inför Gud och vår erfarenhet av Hans nåd. Albert Barnes framhåller att detta ordnar vår relation till Gud och leder till uppriktig ödmjukhet. Adam Clarke betonar att förlåtelsen inte bara är juridisk rättfärdighet utan ett återskapande av gemenskapen med Gud.
Exakt citat (från kända public-domain kommentarer):
– "Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig." — Henry: förlåtelsen leder till gudsfruktan.
– "Förlåtelsen gör att människan kan närma sig Gud i djup ödmjukhet." — Barnes: förhållandet till Gud grundas i Hans nåd.
– "Det är genom förlåtelsen som människan återfår gemenskapen med Gud." — Clarke: nåden är ingången till gudsfruktan.
Praktisk tillämpning för dagens troende
Guds förlåtelse uppmanar till uppriktig bön och ödmjukhet. När vi erkänner vår skuld och söker Hans nåd, upptäcker vi inte bara rättfärdighet utan även ett stärkt ö dmjukhet inför Gud. Det leder till en livsstil som värdesätter barmhärtighet och rättfärdighet framför självupptagenhet. I vardagen kan vi öva daglig ödmjuk bön, bekänna våra fel och leva i tacksamhet för den frihet som förlåtelsen ger.
Sammanfattning
Psalmens fjärde vers förklarar den centrala Guds egenskap: förlåtelse som gör det möjligt att närma sig Honom i vördnad och tro. Genom förlåtelsen upprättas en hållbar relation, och det leder till en livsstil präglad av ödmjukhet, hopp och gudsfruktan. Gemenskapen med Gud står i centrum, inte vår egen prestation.