Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 130:8 (SV1917): "Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar."
Närmast kontext: Psalmen 130 är en av salmerna av pilgrimens väg mot templet. Den inleder ofta med en tyst rop i djupet, erkännande av sorg och behov, följt av ett hoppfullt förtröstande till Guds nåd. Vers 8 står som ett slutligt, löftesfullt citat som binder samman upproret hos den som väntar och Guds akt att rena och försona.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Denna vers framhäver två centrala drag hos Gud: hans kraft att förlåta missgärningar och hans trofasthet mot sitt folk. Förlossa innebär frihet från skuld och en ny inriktning mot rättfärdighet. Det är inte bara en återlösning från syndens straff utan en befrielse som förbereder Israel för gemenskap med Gud igen. Tro och hopp är sammanflätade: den som söker Herren får inte bara nåd utan också en framtid där Israels rening blir ett tecken på Guds trofasthet.
Viktiga ord och bilder
Relaterade passager
Guds frekvent tema i hebreiska bibeln innebär både tillrättavisning och återlösning. Tre sammanhang som belyser liknande tankar:
Historisk och teologisk sammanfattning
Ur ett salmiskt perspektiv visar versen hur väntan på Gud inte är tom, utan inhägnad i Guds beslut att rena och återlösa. De äldre kommentatorerna ser förlåtelsen som måttstock för tro och som en inbjudan till gemenskap och väckelse. Adam Clarke betonar att förlossa pekar mot den fullständiga befrielsen som Gud erbjuder, inte bara från yttre hot utan från den inre begärelsen som håller människan borta från Gud. Matthew Henry framhåller hur förmågan att återlösa är ett stolt uttryck för Guds kärlek och trofasthet, och att denna frelse når varje del av folket.
Korta citat från äldre källor: - "The Lord shall redeem Israel from all his iniquities" (sammanfattat av Henry som Guds outtömliga nåd). - Albert Barnes påpekar att Guds frihet i kärlek innebär en allomfattande förlåtelse och förnyelse.
Praktisk tillämpning för dagens troende
Vers 8 uppmanar till förtröstan på Guds kraft att förlåta och rena. För våra dagar betyder det: när floden av vår egen skuld känns överväldigande, vänd blickarna till Herren som kan frälsa helt och hållet. Gemenskapen med Gud kräver inte bara levnad utan en upprättelse av hjärtat, där syndens skuld bringas inför honom och livet odlar en ny riktning i lydnad och tacksamhet. Låt vårt hopp vara aktivt: sök Herren, vänta på honom, och låt hans förlåtelse forma vår dagliga vandring.
Cross-referenser och korta förklaringar: - Psaltaren 51: Rening inifrån; erkännande av missgärningar och Guds nåd. - Jesaja 43:25 – Gud förlåter för sin egen namns skull, en djup personlig motsvarighet till befrielsen. - Romarbrevet 3:23-24 – alla har syndat och förklaras rättfärdiga genom hans nåd; koppling till underverk i hans förlåtelse.