Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Himlen och helighet: Psaltaren 111:9 i SV1917
Huvudpoängen i denna vers är att Gud har frikostat, räddat och befäst sitt folk genom en permanent, gudomlig förbundenhet. Han sänder sitt folk till frigörelse och stadgar samtidigt ett evigt förbund, där helighet och vördnad för Guds namn står i centrum. Versen avslutar salmen med en ton av djup respekt inför Guds namn, som är både heligt och fruktansvärt.
Litterär kontext
Psalm 111 bildar en gemenskap av tillbedjan där lärdomen om Guds gärningar och hans trofasthet framhålls. Denna vers hoppar in i versens tema: Guds under, hans sakrament och hans namn som bär en särskild renhet. Salmen uppmanar till att minnas vad Gud har gjort – befrielsen ur Egypten (i bredare läsning) – och att vörda hans eviga pakt. Den korta men laddade formuleringen reflekterar antikkens didaktiska poesi: ett påminnelseprov, som vänds mot trogna troende som uppmanas att förhålla sig till Guds helighet.
Teologisk betydelse
Versen pekar på två centrala personeregenskaper hos Gud: hans nåd i frälsningen och hans förbund som står fast för evigt. Förbundets varaktighet visar Guds trofasthet, oberoende av mänskliga skiftningar. Helighet och fruktan inför Guds namn säger att vördnad och moralisk renhet hör ihop med Guds närvaro. Att heligt och fruktansvärt är hans namn innebär inte främst skräck, utan en djup heder och underkastelse inför den Gud som är väsendets källa.
Kommentarer från äldre kända bibelkommentatorer
Matthew Henry betonar att Guds förlossning och det eviga förbundet samtidigt illustrerar hans oändliga trofasthet och rättfärdighet. Albert Barnes framhäver att namnet i hebreisk tänkande bär hela Guds väsen, och att fruktan inför namnet avser en helig respekt som leder till lydnad. Adam Clarke pekar på den fasta grund som paktens ord skänker: Guds folk är underrättat i frihet och inte under slaveri, eftersom gudomlig nåd har fött dem in i denna relation. Dessa kommentarer understryker att ordet “förbund” inte är en mänsklig överenskommelse, utan en gudomlig, beständig överenskommelse som formar identiteten hos folket som tillhör honom. Antecknas korta sammanhangsuppgifter från erkända kommentartraditioner nämns i detta avsnitt: Henry: “God's mighty deliverance…”; Barnes: “the name is holy and terrible”; Clarke: “eternal covenant.”
Korsreferenser och kopplingar
Syftet med länkarna är att visa hur Guds frälsning och eviga förbund inte är isolerade händelser utan en väv av hur Gud verkar i historien och hur hans folk lever i enlighet med hans heliga namn.
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Psalm 111:9 belyser Guds mäktiga frälsning och ett evigt förbund som står fast genom generationer. Namnet på Gud bär helighet och fruktan, vilket kallar till ett liv i vördnad och trofast lydnad. Genom att se Guds verk i historien och i vårt eget liv får vi en levande förståelse av vad det innebär att tillhöra ett heligt, trofast Förbund.