Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Översikt över Psaltaren 111:3
I denna vers talar psalmen om Guds majestät och härlighet som hans karaktärs uttryck, och om att hans rättfärdighet står fast genom alla tider. I SV1917 översättning beskrivs Guds väsen som fullkomnat i prakt och sanning, där hans verk vittnar om hans trofasthet och vänlighet mot dem som söker honom.
Versen i sitt sammanhang
Psaltaren 111 står i en grupp av psalmer som prisar Guds överflödande godhet och hans sätt att verka bland människor. Denna vers pekar fram mot att Guds gärningar är fullständiga och varaktiga; det som han gör speglar hans natur och ger trygghet åt dem som fruktar honom. Psalmisten uppmanar trogna att betrakta Guds verk och minnas hans rättfärdighet som består från generation till generation.
Huvudbudskap
Anläggningen av versen är att Guds majestät och härlighet inte bara är en känsla eller ett tillstånd, utan en beskrivning av hans verksamma natur. Hans rättfärdighet är inte något tillfälligt utan evinnerlig. Därför kan de som sträcker sig efter honom känna djup tillförlit och tröst när livets osäkerhet råder.
Huvudpoäng och lärdom
Jämförelser med andra bibelkommentarer
Liknande tankar uppträder hos andra klassiska kommentatorer. Enligt Matthew Henry betonas Guds majestät som ett uppenbarat sätt han handlar rättfärdigt mot sitt folk, där hans verk vittnar om hans trofasthet. Albert Barnes understryker att Guds handlingar i rättfärdighetens namn speglar hans karaktär och ger trygghet till troende. Adam Clarke framhäver att Guds rättfärdighet inte bara är en teoretisk princip utan ett levande uttryck i skapelsen, lagen och omtanke om hans folk. Tillsammans visar de hur versens uttryck binds till ett liv av tillbedjan och förtröstan.
Korskällor och sammanhang
- Psaltaren 102:28: Guds eviga natur och trofasthet som går igen i släkt efter släkt. Förståelsen av evighet i rättfärdighet kommer när man ser hur Gud verkar i nuet.
- Jesaja 40:26–28: Guds upphöjda härlighet och hans doms och tröstande kraft i världen som hisnar människors blickar.
- Romarbrevet 1:17: Rättfärdighet från Gud uppenbaras genom tro, och består i Guds trofasthet mot dem som söker honom.
Tillämpling
För dagens troende innebär versen att lita på Gud även när omständigheterna verkar oförklarliga. Att betrakta Guds gärningar i vardagen – ett omsorgsfullt naturens under, en vänlig gest mot en behövande, eller en stilla inre frid mitt i stormen – kan förstärka vår tro på hans eviga rättfärdighet. Denna tro leder till ett liv som prisar Gud och lever i rättfärdighet mot andra.
Praktiska punkter
Sammanfattning
Psaltaren 111:3 gör en tydlig ansats: Guds majestät och härlighet manifesteras i hans verk, och hans rättfärdighet består evinnerligen. Denna bild uppmuntrar troende att se Guds godhet i det högsta och det vardagliga och att leva i tillit till hans eviga trofasthet.
Exakta citat från tidigare kända kommentatorer används sparsamt och endast där det är relevant. Inga fullständiga verser citeras.