Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psaltaren 111:5 (SV1917) – Innehåll och betydelse
Immediate setting: Psalmerna 111–112 utgör en nära sammanställd samling där psalmdiktaren prisar Gud för hans stora gärningar och rättfärdiga väsen. Psalm 111, som betecknas som en hymnsk förklaring över Guds nåd och trofasthet, framhäver varför människan kan fröjda sig i gudstjänstens sanning. Vers 5 är en av de centrala bekräftelserna i denna åkallan av tacksamhet: Gud giver mat åt dem som frukta honom, han tänker evinnerligen på sitt förbund.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten visar en Gud som vårdar sina trogna med livets nödvändigheter och som i sin trofasthet håller fast vid sitt förbund. Det första ledet, att Gud ger mat åt dem som fruktar honom, tilltalar Guds omsorgsfulla försörjning för dem som lever i vördnad och lydnad. Det andra ledet, att han tänker evinnerligen på sitt förbund, pekar på Guds utomordentliga trofasthet och eternalitet i att upprätthålla avtal och löften. Tydningen är att rättfärdiga och troende får uppleva två dimensioner samtidigt: praktisk omsorg i vardagen och gudomlig trofasthet som håller längre än människans livstid.
Viktiga ord och bilder
– “gives food” understryker Guds yttre omsorg om livets grundläggande behov. – “frukta honom” pekar på vördnadsoch gudfruktighet som rätt hållning inför Gud. – “evinnerligen på sitt förbund” betonar den absoluta och beständiga naturen hos Guds avtal med sitt folk, inklusive löften som bärs genom historien.
Relaterade passager
Om man vill hitta tydliga kopplingar i texten kan man jämföra med: att Gud matar och bevarar, att hans minne av förbundet aldrig sviker, och att vår fruktan för honom ges som en väg till trygghet och förtröst.
Historisk och teologisk vård av texten ( kort sammanfattning av äldre kommentarer )
Liknande formuleringar i äldre kristna kommentarer ser ofta att “Mat och behov” beskriver Guds barmhärtighet, medan “evinnerligt minne av förbundet” handlar om Guds eviga trofasthet. Inom denna tradition ses båda dimensionerna som bekräftelse på den gudomliga integriteten och pålidlighet mot som litar på Gud.
Korsreferenser och förklarande kommentarer
– Folket får uppleva Guds vård när de fruktar honom, vilket förstärker ett liv i rättfärdighet.
– Guds förbund är inte bara historiska löften utan en levende realitet i varje troendes erfarenhet.
– Denna vers fungerar som en balans: Guds praktiska omsorg i vardagen och hans eviga trofasthet i det himmelska förbundet.
Nutida tillämpning
Sammanfattning: Psalm 111:5 påminner oss om Guds omsorg och hans eviga trofasthet. Som troende blir vi alltid kallade att leva i vördnad och i försvarat hopp, där varje dag är ett uttryck för hans godhet och hans eviga förbund.
Exakt citat från äldre kommentatorer (om tillämpligt):
Matthew Henry påpekar att Guds vård över dem som fruktar honom visar att gudsfruktan är förbundet med hans vård. Albert Barnes betonar att "evinnerligen på sitt förbund" innebär Guds orubbliga trofasthet. Adam Clarke noterar att förbundets minne är en grund för Guds handlande i historien och i nuet.
(Texten i detta avsnitt citerar inte längre än vad som är tillåtet; detaljer om citat finns i de nämnda kommentarerna i deras klassiska verk.)