Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 105:1 Psaltaren 105:2 Psaltaren 105:3 Psaltaren 105:4 Psaltaren 105:5 Psaltaren 105:6 Psaltaren 105:7 Psaltaren 105:8 Psaltaren 105:9 Psaltaren 105:10 Psaltaren 105:11 Psaltaren 105:12 Psaltaren 105:13 Psaltaren 105:14 Psaltaren 105:15 Psaltaren 105:16 Psaltaren 105:17 Psaltaren 105:18 Psaltaren 105:19 Psaltaren 105:20 Psaltaren 105:21 Psaltaren 105:22 Psaltaren 105:23 Psaltaren 105:24 Psaltaren 105:25 Psaltaren 105:26 Psaltaren 105:27 Psaltaren 105:28 Psaltaren 105:29 Psaltaren 105:30 Psaltaren 105:31 Psaltaren 105:32 Psaltaren 105:33 Psaltaren 105:34 Psaltaren 105:35 Psaltaren 105:36 Psaltaren 105:37 Psaltaren 105:38 Psaltaren 105:39 Psaltaren 105:40 Psaltaren 105:41 Psaltaren 105:42 Psaltaren 105:43 Psaltaren 105:44 Psaltaren 105:45
Kort tolkning av Psaltaren 105:38 (SV1917)
Det centrala påståendet är att Egyptens invånare jublade när Israel lämnat landet, eftersom deras fruktan och domens verk hade fallit över dem. Texten belyser hur Israels befrielse för dem som varit förtryckare blev deras egna ögonblick av skräck och förlust.
Kontext och bakgrund
PS 105 är en lovsång som minnes de stora Guds gärningar i Israels historia, särskilt i Egypten och under ökenvandringen. Vers 38 följer tidigare nedtecknade tecken och undergångar som upplevdes av Egypta och hur Israels befrielse manifesterades som Guds trofasthet. Egyptens glädje över Israel som lämnar landet speglar en förväntan om att deras egen undergång skulle vara övervinnad. Samtidigt råder en högst konkret prövning: Israels rörelse mot frihet och Guds plan innebar att tidigare förtryckare drabbas av fruktan och förlust.
Tolkande observationer
Kärninsikter i ljuset av klassiska kommentarer
Denna vers har blivit åberopad av kyrkliga fäder och senare kommentatorer som belyser hur Guds frälsningsverk ofta vänder maktstrukturer. Några centrala reflektioner ur historisk svensk kommentartradition:
Matthew Henry påminner om att fiendernas glädje ofta är ett tecken på deras oförstånd inför Guds rättvisa plan. Albert Barnes betonar att judarnas befrielse var en uppfyllelse av Herrens löfte och att Egyptens förskräckelse visar hur Guds närvaro följer med rättsvisa domar. Adam Clarke understryker att detta är en del av Israels historiska gudstjänst – minnet av hur Gud räddar och hur ofrihetens gång möts av gudomlig ingripande. (Kontextuell referens utan fulltextutdrag: Henry, Barnes och Clarke kommenterar hänseende till Israels befrielse och fienders upplevelser.)
Kort vägledning – 2–3 praktiska kopplingar
Relaterade passager och kopplingar
PS 105:8–11– ett upprepande tema om Guds trofasthet mot löften till Abrahams släkt.
2 Mos 12– befrielsen ur Egypten som helig ögonblick; hur Israels utvandring blev en vändpunkt i deras identitet.
Ps 106:8–13 – där Guds under visar sig men också människors obarmhärtighet, vilket förstärker upplevelsen av Guds nåd.
Sammanfattande praktisk tolkning
Israeliterna upplever sin befrielse genom Guds trofasthet och makt. Diagonala känslor bland Egyptens folk – förskräckelse och triumf – visar hur frälsningen inte bara är en individuell upplevelse utan en globala, kosmisk omkastning som pekar på Guds rättfärdighet och nåd. För moderna läsare betyder detta: minns Guds ingripande, lita på hans ledning i prövningar, och förstå att frihet och rättvisa ofta kräver ett mot-öga mot dem som missbrukar andra.