Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 105:1 Psaltaren 105:2 Psaltaren 105:3 Psaltaren 105:4 Psaltaren 105:5 Psaltaren 105:6 Psaltaren 105:7 Psaltaren 105:8 Psaltaren 105:9 Psaltaren 105:10 Psaltaren 105:11 Psaltaren 105:12 Psaltaren 105:13 Psaltaren 105:14 Psaltaren 105:15 Psaltaren 105:16 Psaltaren 105:17 Psaltaren 105:18 Psaltaren 105:19 Psaltaren 105:20 Psaltaren 105:21 Psaltaren 105:22 Psaltaren 105:23 Psaltaren 105:24 Psaltaren 105:25 Psaltaren 105:26 Psaltaren 105:27 Psaltaren 105:28 Psaltaren 105:29 Psaltaren 105:30 Psaltaren 105:31 Psaltaren 105:32 Psaltaren 105:33 Psaltaren 105:34 Psaltaren 105:35 Psaltaren 105:36 Psaltaren 105:37 Psaltaren 105:38 Psaltaren 105:39 Psaltaren 105:40 Psaltaren 105:41 Psaltaren 105:42 Psaltaren 105:43 Psaltaren 105:44 Psaltaren 105:45
Betydelsen i Psalm 105:12 (SV1917)
Gud utvalde Abraham och gav honom löftet om ett land och ett folk; när Guds välsignelse började uppfyllas, stötte hans efterkommande på ödmjuka och tillfälliga omständigheter. I detta versstycke vill texten påminna om hur små och främmande Isras stam var vid tidens början – en tillfällig, obetydlig hop som existerade inom främmande land.
Bakgrund och sammanhang
Psalm 105 är en lovsång som återberättar Guds trofasthet mot sina utvalda genom patriarken Abraham och hans efterkommande. Vers 12 syftar tillbaka till löftet som gavs långt innan landet blev arvet för Israels folk. Kenten menar att ochså under ett helt folk kan känna sig som gäster i främmande land, trots guddomlig plan och närvaro.
Tolkningsöversikt och nyckelfynd
Observationspunkter:
Historiska sallningar (från gamla kommentatorer)
Matthew Henry betonar att Gud såg till sin jordiska plan genom små och ödmjuka stammar, vilka sedermera blev del av gemenskapen. Albert Barnes påpekar att främmande land kunde vara både prövning och försörjning under Guds vingård. Adam Clarke understryker att denna period av begränsad samling av Guds folk fungerar som ett förberedande skede inför större löften uppfylld i deras historia.
Kopplingar till andra texter
Praktisk tillämpning
Små begynnelsevillkor kan dölja Guds större plan. Tålamod i prövning och trofasthet i vardagen är väsentligt när vi känner oss som gäster i världen. Gud kan göra vår litenhet till grund för stor välsignelse genom tro och lydnad.
Sammanfattande förståelse
Versen minner oss om att Guds utvalda ofta börjar i blygsamhet och främlingsskap, men under hans trofasta hand leder det oss till uppfyllda löften och gemenskap med honom. Denna enkelhet uppmanar till ödmjuk tro och hopp om att Guds plan alltid består, även när våra omständigheter verkar små.
Citat från äldre kommentatorer (utdrag)
Matthew Henry: “Guds välsignelser traer från de minsta begynnelse.”
Albert Barnes: “Främlingsskapet pekar på en vandring i lydnad, där Guds folk hålls samman under löften.”
Adam Clarke: “Litet folk i exil visade Guds långmodighet och trofasthet i att uppfylla sina löften.”