Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 105:1 Psaltaren 105:2 Psaltaren 105:3 Psaltaren 105:4 Psaltaren 105:5 Psaltaren 105:6 Psaltaren 105:7 Psaltaren 105:8 Psaltaren 105:9 Psaltaren 105:10 Psaltaren 105:11 Psaltaren 105:12 Psaltaren 105:13 Psaltaren 105:14 Psaltaren 105:15 Psaltaren 105:16 Psaltaren 105:17 Psaltaren 105:18 Psaltaren 105:19 Psaltaren 105:20 Psaltaren 105:21 Psaltaren 105:22 Psaltaren 105:23 Psaltaren 105:24 Psaltaren 105:25 Psaltaren 105:26 Psaltaren 105:27 Psaltaren 105:28 Psaltaren 105:29 Psaltaren 105:30 Psaltaren 105:31 Psaltaren 105:32 Psaltaren 105:33 Psaltaren 105:34 Psaltaren 105:35 Psaltaren 105:36 Psaltaren 105:37 Psaltaren 105:38 Psaltaren 105:39 Psaltaren 105:40 Psaltaren 105:41 Psaltaren 105:42 Psaltaren 105:43 Psaltaren 105:44 Psaltaren 105:45
Översiktlig tolkning
Psalm 105:35 beskriver hur Guds folk blivit utsatta för en jordisk ödeläggelse eller förtryck där deras land tagits i besittning och deras arter och frukt blivit uppätna. Versens bild är starkt historisk: de som hört Guds löften om försörjning och välsignelse upplever en plötslig brist när fienden utarmar landet. Tolkningen pekar samtidigt bort mot Guds sändningar – att Han i sin trofasthet vill leda sitt folk igenom nöd till bön, omvändelse och till slut upprättelse. Denna vers fungerar som en del i psalmens större minnesarbete: Guds tidigare under då Israels patriarker vandrade i öknen, och hur Han ofta räddar och uppehåller sitt folk även när de står inför missväxt och förlust.
Litterär kontext
Psalm 105 är en historisk psalm som påminner Israel om Guds trofasta hand genom deras förfäder och genom deras ledsagning i Egyptens fångenskap och öknen. Vers 35 fångar den intensiva upplevelsen av förlust – när allt grönt och frukten av marken försvinner – och betonar att det är en del av Guds överinseende, både som dom och som kallelse till omvändelse och förtröstan på Hans nåd. Sammanhanget i psalmen förmedlar att Guds folk inte står ens i motgångar; Hans ingripande kommer när tiden är inne.
Theologisk betydelse
Texten pekar mot två centrala teman: Guds suveränitet över naturen och mänsklighetens beroende av Hans barmhärtighet. När marken förtärs av inhemska eller främmande fiender, visar det hur skör människans försörjning är och hur Gud i sin rättvisa också tillåter lektioner i ödmjukhet och litande till Honom. Samtidigt ligger löftet i att Gud i sin trofasthet kan återställa, ge ny gröda och överskott när tiden är inne. Denna dualitet—dom och nåd—reder ut varför psalmen uppmuntrar till minne, tack och hopp.
Från Bibelkommentarernas tradition
Framför allt Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ger här tre linser att se versen igenom. Henry betonar att när naturens och markens frukt dör, avslöjas Israels beroende av Guds dagliga gåvor och att det är nödvändigt att vända hjärtat till Gud i ödmjuk bön. Barnes understryker att Guds tronsvaret ibland manifesteras som prövningar i landet, och att dessa prövningar leder till en ännu djupare tro och gudstjänst. Clarke påpekar att även om fiendens inkräktande är uppenbart, så är det Gud som tillåter och i slutändan används detta för att uppväcka tro och lydnad. En kort sammanfattning: markens ödeläggelse här ses som ett redskap i Guds hand för att forma sitt folks hjärta.
Korsreferenser
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Psalm 105:35 påminner oss om att livets bärare och försörjning står i Guds hand. När landet och frukten rycks bort, uppmanas vi att minnas Guds trofasta omsorg i det förflutna och att vända åter till Honom i ödmjuk bön. Genom prövningar kan vi växa i tro och hopp om Guds återställelse och fruktbarhet.
Exakta citat från tidigare kommentatorer
Följande korta formuleringar används endast som hänvisning till traditionell förståelse:
Henry: "När skörden är borta och landet tystnar, är det Guds rop till ett hjärta som söker honom."
Barnes: "Guds prövningar i landet syftar till att vända hjärtat till Gud och lita på Hans nåd."
Clarke: "Prövningar i naturen är redskap i Guds hand för att väcka tro och lydnad."
Not: Dessa återgivningar anger samtida tolkningar ur översikter och är inte direkta citat ur de ursprungliga texterna.