Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150Verse
Psaltaren 105:1 Psaltaren 105:2 Psaltaren 105:3 Psaltaren 105:4 Psaltaren 105:5 Psaltaren 105:6 Psaltaren 105:7 Psaltaren 105:8 Psaltaren 105:9 Psaltaren 105:10 Psaltaren 105:11 Psaltaren 105:12 Psaltaren 105:13 Psaltaren 105:14 Psaltaren 105:15 Psaltaren 105:16 Psaltaren 105:17 Psaltaren 105:18 Psaltaren 105:19 Psaltaren 105:20 Psaltaren 105:21 Psaltaren 105:22 Psaltaren 105:23 Psaltaren 105:24 Psaltaren 105:25 Psaltaren 105:26 Psaltaren 105:27 Psaltaren 105:28 Psaltaren 105:29 Psaltaren 105:30 Psaltaren 105:31 Psaltaren 105:32 Psaltaren 105:33 Psaltaren 105:34 Psaltaren 105:35 Psaltaren 105:36 Psaltaren 105:37 Psaltaren 105:38 Psaltaren 105:39 Psaltaren 105:40 Psaltaren 105:41 Psaltaren 105:42 Psaltaren 105:43 Psaltaren 105:44 Psaltaren 105:45
Psalm 105:11 (SV1917) – Kort sammanfattning av betydelsen
Så säger psalmisten: Gud utlovade Kanaans land till Israels folk som deras arv. Budskapet återspeglar Guds trogna löfte till sina utvalda och fastställda syfte att landet skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande som ett tecken på Guds närvaro och som plattform för deras fortsatta relation med honom.
Contextuell bakgrund
Psalm 105 är en lång, historisk psalm som återberättar Guds verksamhet i Israel, från löftet till Abraham till befrielsen ur Egypten och den vandrande vägledningen i öknen. Versen är en del av psalmens fokus på Guds trogna, aktiva handlande i historien och på Herrens s.k. löften som formar Israels identitet. För SV1917 översättningen är formuleringen tydlig: landet som arv till deras folk.
tolkningsanvisningar
- Betoningen ligger inte bara i markens geografi utan i relationen till Gud: landet symboliserar Guds närvaro och löfte om trygghet när folket lydde hans bud.
- Längden på arvet markerar Guds trofasthet även över generationer; arvet är ett svar på tro och lydnad, inte något människan själv förtjänar av egen kraft.
Tolkningens iakttagelser
Korshänvisningar
- 1 Moseboken 12:7 och 15:18–21 illustrerar hur Gud delar landet som en del av löftet till Abraham och hans efterkommande. Förklarar hur landet fungerar som en ram för Guds förbund.
- Josua böckerna beskriver hur arvet i Kanaans land blev realiserat genom Guds ledning och folket vandring och krigföring i tro. Detta anknyter till psalmens betoning av Guds trofasta handlande i historien.
Praktisk reflektion
Låt Guds trofasthet i löften uppmana tro och förtröstan i nuet: även när vägen framåt verkar osäker, påminns vi om att Gud håller sina löften. Arvet i Bibeln pekar mot gemenskap med Gud och ett livformat av lydnad och tillit.
Sammanfattning
I denna vers bekräftar psalmisten Guds ursprungliga löfte till Israels folk att Kanaans land ska vara deras arvedel. Lovat av Gud och taget emot genom tro och lydnad, blir landet tecken på Hans närvaro bland dem. Genom historien visar uppehåll och segrar att Guds ord står fast, och att förbundet ger identitet och riktning för folket.
Exakta citat från äldre kommentarer (från verksamma faror)
Enligt äldre offentliga kommentarer betonas att landet är ett gudomligt arv snarare än mänsklig erövring, och att folket måste hålla Guds väg för att behålla arvet. Eventuella korta uttryck från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast som referens om de explicit förekommer i översättningen.