Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Psaltaren 1 Psaltaren 2 Psaltaren 3 Psaltaren 4 Psaltaren 5 Psaltaren 6 Psaltaren 7 Psaltaren 8 Psaltaren 9 Psaltaren 10 Psaltaren 11 Psaltaren 12 Psaltaren 13 Psaltaren 14 Psaltaren 15 Psaltaren 16 Psaltaren 17 Psaltaren 18 Psaltaren 19 Psaltaren 20 Psaltaren 21 Psaltaren 22 Psaltaren 23 Psaltaren 24 Psaltaren 25 Psaltaren 26 Psaltaren 27 Psaltaren 28 Psaltaren 29 Psaltaren 30 Psaltaren 31 Psaltaren 32 Psaltaren 33 Psaltaren 34 Psaltaren 35 Psaltaren 36 Psaltaren 37 Psaltaren 38 Psaltaren 39 Psaltaren 40 Psaltaren 41 Psaltaren 42 Psaltaren 43 Psaltaren 44 Psaltaren 45 Psaltaren 46 Psaltaren 47 Psaltaren 48 Psaltaren 49 Psaltaren 50 Psaltaren 51 Psaltaren 52 Psaltaren 53 Psaltaren 54 Psaltaren 55 Psaltaren 56 Psaltaren 57 Psaltaren 58 Psaltaren 59 Psaltaren 60 Psaltaren 61 Psaltaren 62 Psaltaren 63 Psaltaren 64 Psaltaren 65 Psaltaren 66 Psaltaren 67 Psaltaren 68 Psaltaren 69 Psaltaren 70 Psaltaren 71 Psaltaren 72 Psaltaren 73 Psaltaren 74 Psaltaren 75 Psaltaren 76 Psaltaren 77 Psaltaren 78 Psaltaren 79 Psaltaren 80 Psaltaren 81 Psaltaren 82 Psaltaren 83 Psaltaren 84 Psaltaren 85 Psaltaren 86 Psaltaren 87 Psaltaren 88 Psaltaren 89 Psaltaren 90 Psaltaren 91 Psaltaren 92 Psaltaren 93 Psaltaren 94 Psaltaren 95 Psaltaren 96 Psaltaren 97 Psaltaren 98 Psaltaren 99 Psaltaren 100 Psaltaren 101 Psaltaren 102 Psaltaren 103 Psaltaren 104 Psaltaren 105 Psaltaren 106 Psaltaren 107 Psaltaren 108 Psaltaren 109 Psaltaren 110 Psaltaren 111 Psaltaren 112 Psaltaren 113 Psaltaren 114 Psaltaren 115 Psaltaren 116 Psaltaren 117 Psaltaren 118 Psaltaren 119 Psaltaren 120 Psaltaren 121 Psaltaren 122 Psaltaren 123 Psaltaren 124 Psaltaren 125 Psaltaren 126 Psaltaren 127 Psaltaren 128 Psaltaren 129 Psaltaren 130 Psaltaren 131 Psaltaren 132 Psaltaren 133 Psaltaren 134 Psaltaren 135 Psaltaren 136 Psaltaren 137 Psaltaren 138 Psaltaren 139 Psaltaren 140 Psaltaren 141 Psaltaren 142 Psaltaren 143 Psaltaren 144 Psaltaren 145 Psaltaren 146 Psaltaren 147 Psaltaren 148 Psaltaren 149 Psaltaren 150
Psalm 96:5 (SV1917): Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
Direkt budskap: Gudarna som folkens tillber är människors avbilder och låga föreställningar, men Herren är Skaparen och därmed den sanna Guden som har skapat himmelen.
Bakgrund och sammanhang
Psalm 96 uppmanar till allmänn gudstjänst och tillbedjan inför riket som kommer. Vers 5 står i kontrast till de främmande avgudarna som tillber människor i andra kulturer. I hebreiskan betonas ödmjukheten i skapelsen: Herren har själv varit verksam i världen genom att skapa himmelen och allt däribland. SV1917 återger orden tydligt: “Ty folkens alla gudar äro avgudar, men Herren är den som har gjort himmelen.”
Tolkningstankar och nedslag
- Denna vers klargör en grundläggande teologi: verklig gudomlighet mäts inte i makt eller myter, utan i skaparen av universum. Avgudarna betraktas som tomma bilder, eftersom de saknar skapelsekraft och självständigt väsen.
- I kontrasten ropar psalmen tillförlitligt om HERRENS unika dignitet som Skapare. Detta ger en grund för tillbedjan som är baserad på kunskap om Guds handlande i världen.
- Versen ligger i en bred samtalstråd om ära, rättfärdighet och ridån mellan avgudadyrkan och trogets erkännande av Guds herravälde.
Kort tema i 1–2 meningar
Relaterade passager och förklaringar
- Jes 42:8: Ett liknande betoning på Guds exklusiva ära och Hans unika identitet som Skapare.
- 1 Kor 8:6: Förklaring av en ende Gud – Fader och skapar – och vår tro som baseras på honom.
- Rom 1:20: Skapelsens andar visar Guds osynliga egenskaper och hans kraft som Skapare; människans avgudadyrkan blir därför meningslös.
Praktisk tillämpning
Ta till dig att vår tillbedjan ska rikta sig mot den som har skapat allt; riktningen för livet bör spegla en kunskap om Guds storhet och hans styrande hand i världen. Avgudarnas tomhet blir en varningssignal mot att lägga bördor på något som inte kan göra anspråk på skapande värde.
Kommentar i samklang
Matthew Henry hävdar att denna vers förstärker den rätta tillbedjan genom att peka ut Guds suveränitet som Skaparen. Albert Barnes framhåller att människors religion ofta speglar deras egna behov och föreställningar; endast Herren, som skapat himlen, är värt tillbedjan. Adam Clarke betonar att De befrias från vidskepelser när Gud uppenbaras som Skaparen. Tillsammans ger de en bild av hur troens fokus flyttas från människors visioner till Guds sakrättvisa och skapande makt. Särskilt nära kopplas detta till vår tro som vilar på Guds uppenbarelse i naturen och i Jesus Kristus som fullbordar skapelsens syfte.
Kort citat från kända äldre kommentatorer (om tillämpligt): Henry: “Gud är den ende då han uppenbarar sig i sin skapelse.” Barnes och Clarke används som hänvisningar i sammanhanget utan att upprepa hela passagerna.
Avslutande sammanfattning
I denna vers konfronteras avgudsdyrkan med Guds skapelsemakt. SV1917 fångar kärnan: Gudarna är avgudar för människan, men Herren har gjort himmelen. Denna insikt formar vår gudstjänst till en tillgivelse till Den som står över allt och har all makt att skapa och upprätthålla världen.